Blev Bellman dödad av pirater?

”Varför dog Bellman?” frågar sig Göran Hägg i en bok med just detta namn som Föreningen svenska läromedel har skickat till samtliga riksdagsledamöter. Hägg beskriver upphovsrättens historia, från skriftens uppkomst till dagens elektroniska kommunikation. Boken har blivit uppskattad av tidningarnas recensenter.

Här och var gör Hägg viktiga poänger, till exempel om att möjligheten att sälja ett verk till många har skapat ett hälsosamt oberoende från tyranner som kräver att få framställas som hjältar. En annan poäng – avsedd eller inte – är att det fanns kreatörer som blev förmögna på att roa folket även före upphovsrättens tid. William Shakespeare blev rik genom att sätta upp sina dramer på en egen teaterscen.

Den sammantagna bilden blir dock att Göran Hägg som ekonom och analytiker lämnar en del att önska. Bellman, hävdar Hägg, dog år 1795, bara 54 år gammal, eftersom han levde ” i ett samhälle präglat av total frihet att ta del av och dela med sig av andras konstnärliga, litterära och musikaliska prestationer”. Men så var det ju inte. Några sidor tidigare i samma bok förklarar Hägg att Sverige 1752 införde ett boktryckerireglemente som gav boktryckarna monopolrättigheter till de verk som de köpt av en författare. Därmed förbjöds piratkopiering av såväl böcker som småskrifter.

År 1790 utgavs Bellmans främsta verk, ”Fredmans epistlar” i tryck. 1774 hade han sålt rättigheterna till verket för 50 riksdaler, men tryckaren lät optionen löpa ut och rättigheterna återgick till författaren. Nu begärde Bellman 100 riksdaler för verket, men utgivarkonsortiet ”Witterhetens vänner” prutade och priset blev 50 riksdaler även denna gång. Bellmans förhandlingsposition var svag eftersom konsortiet hade skaffat sig privilegium på all utgivning av noter i landet. De hade med andra ord monopol. Bellmans problem tycks således inte alls ha något samband med piratkopiering – som var förbjuden – men däremot ett starkt samband med ett statligt inrättat monopol. En rimligare slutsats än Göran Häggs egen blir att Bellman inte dog i förtid på grund av bristande kontroll av marknaden, utan på grund av en alltför omfattande kontroll.

Efter att ha misslyckats med sin huvuduppgift – att förklara Bellans död med piratkopiering – upplyser Göran Hägg oss om att försäljningen av böcker ökar. Svenska förläggare tycks alltså inte gå någon Bellmandöd till mötes, även om de gärna vill påstå det.

Vad säger då Hägg om den tilltagande övervakning som krävs för att upprätthålla dagens omfattande upphovsrätt? Inga bekymmer. ”Det finns eller går att skapa tekniska och juridiska lösningar på alla sådana problem. Egentligen handlar det bara om vilja och insikt.” Där ser man.

Aftonbladet om övervakningsutredningen DN om övervakningsutredningen