Regleringar utan gränser

När TV3 började sända 1987 som Sveriges första kommersiella TV-kanal fanns det riksdagsledamöter som ville förbjuda parabolantenner. TV-kanaler som inte kontrollerades av staten var för somliga otänkbart på den tiden, och många av regleringarna som återfinns i Europeiska Unionens TV-direktiv från 1989, ”TV utan gränser”, andas samma misstro mot oreglerade TV-bolag. Nu när ministerrådet och europaparlamentet jobbar med att uppdatera TV-direktivet kommer politikernas motstånd till yttrandefriheten återigen upp till ytan.

Medan det nu gällande TV-direktivet begränsar sig till att reglera traditionella TV-sändningar omfattar det nya förslaget också den växande marknaden för videoklipp på Internet som ska regleras.

Kommissionens förslag har mött stort motstånd från berörda branscher som bredbandsleverantörer och Internetbaserade tjänsteföretag. Den brittiska näringslivsorganisationen CBI anser att direktivet är för oflexibelt för att passa denna snabbt föränderliga marknad. Överdrivet komplicerade regler kan driva ut företag ut ur EU och jobb kan gå förlorade.

Behöver vi verkligen de här lagarna? Redan i dag kan föräldrar med hjälp av gratis Internetfilter hindra sina barn från att besöka olämpliga webbplatser. Med verktyg som V-chip och automatiska TV-övervakare har amerikanska föräldrar i flera år kunnat blockera TV-program, och kan nu till och med redigera bort stötande språkbruk.

Minimireglerna som kan komma att hamna i slutversionen av direktivet är många och av varierande art. Bland annat rekommenderar EU-kommissionen att medlemsstaterna stiftar lagar som påbjuder TV-bolagen att visa en viss kvot av europeiska program. I en tid då det är lättare och billigare än någonsin att sända TV är denna typ av försök att reglera fram mångfald hopplöst förlegad.

Det finns flera grupperingar i europaparlamentet som vill skydda konsumenterna från skadlig reklam. De svenska socialdemokraterna föreslår att reklam för ohälsosam mat ska förbjudas under vissa tider på dygnet. I utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män vill man även totalförbjuda produktplaceringar och lagstifta bort program som visar stereotypa könsroller.

Kommissionen säger förvånansvärt lite om hur minimireglerna kan påverka de Europeiska TV-bolagens ställning på den globala marknaden. Detta kan bli en huvudvärk för de internationellt verksamma bolagen. 163 miljoner människor tittar eller lyssnar på minst ett BBC-program varje vecka. Mer än 80 procent av tittarna bor i Afrika, Asien eller Mellanöstern. Bara 5,4 procent bor i Europa. För bolag av den här typen är det globala perspektivet oerhört mycket viktigare än det europeiska. Det mest anmärkningsvärda i direktivet är dock inte minimireglerna utan urholkningen av sändarlandsprincipen – en urholkning som skapar osäkerhet för företag som sänder över nationsgränserna. BBC:s talesman för Europafrågor Matteo Maggiore säger att ett avskaffande av sändarlandsprincipen vore att resa nya barriärer mot det fria informationsflödet.

Framtidens efterföljare till TV3 lär inte etablera sig i Europa. Lyckligtvis finns det en större värld utanför EU:s gränser för TV-bolag som vill bestämma över sin egen verksamhet och sända sådant som tittarna vill se.

Debattartikel i tidningen resumé, nr 10, 9 mars 2007 skriven av mig och Christofer Fjellner

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s