Immaterialrätt i Luleå

I dag besökte jag MUF-Norrbotten och pratade om – just det – fildelning. Att deltagarna var positiva till budskapet var kanske inte oväntat, det är de flesta moderater när de väl förstår vad frågan handlar om. Få moderatpolitiker är entusiatiska till kontroll och övervakning av medborgarnas kommunikation. Men att besöka MUF:arna var ändå något annat än att besöka en partiförening. Jag märkte snabbt att de poänger jag gjorde uppfattades som självklarheter. Ståndpunkter som etablissemanget betecknar som radikala, eller rentav extrema, var en naturlig del av MUF:arnas världsbild.

Istället för de vanliga frågorna om kulturskapares rätt till betalning fick jag stå till svars för att jag inte vill avskaffa alla de planekonomiska monopol som utgör immaterialrätten. Är det verkligen vetenskapligt belagt att lagstadgade idémonopol ökar innovationstakten? Diskussionen var ett välkommet avbrott från en ofta substanslös mediedebatt.

Som talarpresent fick jag en prenumeration på Flashbacks anonymitetstjänst.

Politiker pratar gärna om behovet av att vara datorlitterat på dagens arbetsmarknaden. Det behovet torde vara än större bland dem som ansvarar för att stifta lagar i en miljö där tekniken dikterar förutsättningarna. I längden går det inte att dogmatiskt slå fast principer och sedan ducka för debatten om hur de ska upprätthållas.

3 thoughts on “Immaterialrätt i Luleå

  1. Du talar om “ståndpunkter som etablissemanget betecknar som radikala eller rent av extrema…….”

    Tja, låt mig citera Barry Goldwater.

    “Extremism in the defense of liberty is no vice and moderation in the pursuit of justice is no virtue.”

    • Hej Adam,intressant sida du har! Se5g att du tog upp Big River man(den va ne5got me4rklig). Missade ju sista journalistkurserna, jobebt va i ve4gen. Lycka till med journalistutbildningen, vi kanske hf6rs!//Mattias

  2. datorlitterat.. Jag har många gånger ältat att folk i gemen faktiskt hade en sundare grundförståelse för datorer i mitten på 80-talet. Då såg man datorn som en underlig korsning mellan skrivmaskin, räknemaskin och TV skärm som kunde lagra och skicka information. Detta var tämligen korrekt sett på den nivån. Idag råder snarare något som närmast kan kallas datormysticism.

    Det råder också en skev bild rent allmänt om data och datorkunskaper. Någon som går en kurs eller liknande idag får lära sig använda vissa specifika program, och tror då att de fått datorkunnande. Kan inte bli mer tokigt, nåot almänt kunnande har de inte fått, de har bara fått lära sig använda vissa specifika datorprogram, varken mer eller mindre. Hela den där datorkörkortsgrejjen som var på modet för ett antal år sedan var ju närmast löjeväckande och stod som ett monumentalt exempel på ett produkt-tillvänjandets customer lock in.

    Ställ frågan till dig själv: Vad är en dator?

    Kunde du svara kort och koncist?

    Ja du kanske kunde det någotsånär. Men om jag gör frågan lite svårare. Kan du med endast två ord fullständigt täcka in vad en dator är?

    Nu tror jag att du gick bet. Men det är på den nivån kunnandet och insikten måste komma, då reder sig mycket av allt annat. Svaret? Jo, “Universell Turingmaskin”. Vad är då en turingmskin? Jo det är en beräknismodell som Alan Turing lade fram 1936 och som kan användas för att beräkna allt beräkningsbart. Allt, inga som helst undantag, någonsin i oändlighet. En Universell Turingmaskin är en fysisk implementation av en turingmaskin som kan implementera alla turingmaskiner, alltså det vi kallar dator, vilket realiserades bara några år senare. Synd bara att så få har förstått konsekvenserna trots att det gått 70 år. Om det nu snurrar i huvudet; att en Universell Turingmaskin i sig är en Turingmaskin, så betänk att alla datorer kan implementeras som ett program i en annan dator. Folk tenderar också att tro att mer komplexa beräkningar kräver mer komplexa maskiner, det är fel. Det räcker med att den är turingkomplett för att kunna beräkna allt beräkningsbart, hastigheten i beräkningen är dock en helt annan fråga.

    Nåja. Denna datormysticism leder till konstiga liknelser och mentala irrgångar där den fysiska världen ofta blandas ihop med information och kommunikation. Det är väl därför det där stöldargumentet har fungerat så fint att leda folk fel genom att stöld alltid är fel oavsett vad lagen säger, det moraliska om ditt och mitt. Men att kopiera något är inte alltid fel, all kommunikation är ju att kopiera. Säger jag något såm du hör, jag då vet du också om det, och man kan inte ta del av någon som helst information utan att få del av den, detta oavsett om kommunikationen sker med dator eller på annat sätt. Inte ens att tillgängliggöra sitt eget exemplar av verk är fel. Det är helt okej att sälja sin bok begagnad, och det är lika okej, även om det inte är att rekommendera, att kränga sin dator begagnad utan att radera hårddisken permanent och oåterkalleligt. Det är bara när man gör både och, som man nästan alltid begår intrång. Ja, hela idén om att lagar skulle definiera vad som är rätt och fel är ett misstag i stort. Lagar är – i bästa fall – ett försök från lagstiftaren att skapa rättvisa, men att säga att lagar definierar rättvisa eller etiskt handlande, det är att vända bak o fram på saker o ting. Stöld-dravlet är bara retorik i syfte att moraliskt vilseleda, och man vet direkt när någon använder det antingen åt vilket håll personen medvetet vill vilseleda, alternativt på vilken nivå det intellektuella kunnandet ligger.

    Datormysticismen leder också till konstiga liknelser mellan IP-nummer och registreringsskyltar på bilar. Men som Rasmus så fint formulerade det när Rick Falkvinge råkade haka på den dåliga liknelsen:

    Det finns en bättre anledning till att billiknelsen inte funkar: Vägverket finns inte på internet. Om bilar hade varit som noder i ett nätverk, så hade varje bil i sin tur kunnat innehålla tusentals nya bilar – och vägar. Smaka på den!

    Upphovsrätten har dessutom inte i privat kommunikation att göra, lika lite som den har något att hämta i mitt vardagsrum där vänner kan läsa mina böcker eller lyssna på min stereo. Lagstiftning överhuvudtaget har inte i den privata sfären att göra, eftersom upprätthållandet kräver intrång i det privata som då inte längre tillåts vara privat. Ja redan tanken att staten systematiskt skulle lägga sig i vad som kommuniceras privat människor emellan är ju fullständigt barock. Men detta blir ofrånkomligt om man skall kunna särskilja tillåten från icke-tillåten kommunikation. Det är först när innehållet i kommunikationen är inspekterat som man kan bedöma hurvida kommunikationen innehöll något som inte fick kommuniceras, och då är intrånget i det privata ett faktum. Kruxet då är ju förstås att fildelning oftast är en kommunikation mellan två parter P2P peer to peer.

    Men av två “onda” ting brukar man välja det minst onda. Vi har levt med fildelning i största möjliga globala skala sedan Napsters intåg för sisådär 7 år sedan. 7 år.. nog borde vi väl ändå ha sett åtminstone en antydan till de domedagsprofetsior som basunerats ut, allt som skulle vara så fruktansvärt allvarligt att vi måste rucka på grundläggande principer. Men nej. Somliga artister tjänar fortfarande pengar, nya artister har sett dagens ljus osv. Men alltjämt får vi höra om den stackars lille okände svältande artisten. Men tro mig, dennes största problem är hurvida denne skall få betalt, faran för denne ligger i att förbli okänd, å där kommer Internet in i bilden.. Näe, hur upphovsmän tjänar pengar är högst sekundärt, utvecklingen kommer inte avgöras av att artister eller dess företrädare har den ena eller den andra åsikten. Snarare av de som struntar i åsikterna och bara skapar, publicerar och tar betalt på det sätt som känns naturligt för en artist på 2000-talet. Vilket får nuvarande monopolisters hela fundament och världsbild att gunga.

    Men visst, information har defenitivt ett högt värde, och dess värde för samhället ökar ju mer fri och lättrörlig den är. Motsatsen hittar vi på medeltiden före tryckpressen när kunskap var dyrt, svårt att sprida, och därmed koncentrerad till de ytterligt få.

    Ett “kunskapssamhälle” där kunskap och kommunikation artificellt påförs bristekonomins alla nackdelar, det är kunskap för de få som betalar monopolpengarna i den hämmade marknaden, och ett samhälle där bara ett fåtal har tillgång till kunskapen är per definition inte ett kunskapssamhälle och har inga som helst utsikter att kunna bli det om inte en förändring sker.

    Jag har skrivit detta många gånger förr: Vad internet inneburit i grunden är en dramatisk sänkning av barriären till informationsspridning, alltså precis detsamma som tryckpressen innebar en gång, men tyvärr reagerar dagens “makt o kyrka” precis likadant nu som på Gutenbergs tid.

    Näe, nu får jag ge mig…

    Tack för lånet av din blogg, där jag kunde kopiera in denna text jag skrev så att den kopieras vidare av servern till alla som läser denna sida, tack. Hoppas du inte hade något emot det.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s