Fair use – rätten att anlita en advokat

Det är ibland skönt att komma ifrån partipolitiken och resonera i en mer öppen, stimulerande miljö. Det har jag fått göra under ett par dagar på den Schweiziska orten Steckborn, där Harvad Law School anordnade en workshop med namet ”Building a copyright curriculum for youth”. Deltagarna var bland annat från Harvards Cyberlaw-center och från MIT:s institution för mediastudier.

Min första tanke var att seminariet skulle handla om behovet av mer antipirat-propaganda i skolan. Detta är ju ett ständigt återkommande krav från upphovsrättsindustrin, som även har tagit fram eget material att sprida bland eleverna. Istället visade det sig att jag hamnat i Lawrence Lessigs upphovsrättsreformistiska fanclub.

Syftet med workshopen var att diskutera grunderna för en studieplan som ger elever kunskap om vilka rättigheter de har att använda upphovsrättsskyddat material till kreativt skapande. Ett stort problem, inte minst i länder där det döms ut drakoniska skadestånd, är att människor inte vågar använda sig av lagstadgade rättigheter som fair use.

Stora juridiska gråzoner gör det svårt även för experterna att på förhand säga om en viss återanvändning av ett existerande verk är tillåten. Riskaversiva kreatörer ålägger därför sig själva restriktioner som går långt utöver de uttryckliga förbuden i lagstiftningen. Och även om en dokumentärmakare vågar använda sig av fair use är risken stor att aktörer längre fram i distributionskedjan, till exempel det tv-bolag som ska sända dokumentären, säger nej av rädsla för att hamna i en skadeståndsprocess. En sådan process kan vara jobbig nog även för den som går vinnande ur striden. Lessig lär ha sagt att rätten till fair use i praktiken inte innebär mer än rätten att anlita en advokat.

Bättre kunskaper om var de juridiska gränserna går bör vara prioriterat inom utbildningsväsendet. Lagstiftarens ambition bör vara att minimera de gråzoner som gör kreativt skapande dyrt och riskfyllt. Ett stort steg i den riktningen kan vi ta genom att återformalisera upphovsrätten, alltså att införa ett registreringskrav för verk som ska skyddas. Då slipper vi ett automatiskt upphovsrättsskydd för de verk som inte är avsedda att skyddas, och de rättighetshavare som faktiskt vill skydda sina verk kan enkelt identifieras.

Advertisements

4 thoughts on “Fair use – rätten att anlita en advokat

  1. Fair use är en konstruktion inom amerikansk juridik och fungerar inte som det är tänkt (vilket iofs kan sägas om patent- och upphovsrättslagstifningarna med).

    Några flagranta exempel på att Fair use inte existerar är Bridgeport v. Dimension, där Bridgeport stämmer filmbolaget Dimension för att de har med ett musikstycke, NWAs “A hundred miles and runnin'” vilken i sin tur innehåller en sampling av två(2) sekunder musik (som också efterbearbetats) som Bridgeport äger rätten till. Att George Clinton, som ligger bakom musiken (men inte längre äger rätten till den) är för sampling i allmänhet och tycker det är roligt att folk samplar “hans” låtar i synnerhet har ingen bäring på fallet.

    Processen överklagades men ledde slutligen till att domstolsväsendet konstaterade “Get a license or do not sample. We do not see this as stifling creativity in any significant way.”.

    Ett annat flagrant exempel på vilket trams dagens applicering av upphovsrättslagarna är, hittar vi hos Emma Opassande idag. Det handlar om upphovsrättsförespråkaren Prince, som tydligen gjort en cover på ett stycke av Radiohead. Något fan lade entusiastiskt upp ett videoklipp På YouTube. Detta gillar inte Prince och skickar sina advokater på att få klippet nedtaget från YouTube vilket skyndsamt sker. Då reagerar Radiohead och påpekar att, Hey, det är ju vår låt, och klippet dyker upp igen.

    Upphovsrätten som idé är lovvärd och kan till och med vara en bra idé. Problemet är som sagt att den tillämpas på ett sätt som ofta motverkar dess syfte. Samma kan sägas om patentlagstiftning (särskilt i länder som tillåter mjukvarupatent) och i viss mån varumärkesskydd.

    De är alla idéer i med syfte att skydda och stimulera innovation och skapande men används idag ofta i syften med hämmande effekter på innovation och skapande.

  2. Väntar spänt på ditt inlägg om hur du skall lyckas få tillräckligt många partivänner att rösta emot FRA-lagen… för det tänker du väl göra Carl?

  3. Jag sitter inte i Riksdagen så jag kommer att protestera in i det sista…
    Man måste ibland rösta utifrån sin övertygelse. Det kan gå åt båda hållen… men man kan sova på nätterna sen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s