FRA-debatten visar behovet av demokratireform

Svenska Dagbladet har med FRA-beslutet som utgångspunkt skrivit ett par artiklar om de svenska politiska beslutssystemen. Framför allt intresserar de sig för personvalets betydelse och riksdagsledamöternas självständighet gentemot partiorganisationerna. Det är bra att konstitutionella frågor ibland kommer fram i den offentliga debatten. Det sker alltför sällan. Givet riktigheten i public choice-teorin om att aktörer på den politiska marknaden styrs av egenintresset får maktdelningen – eller bristen på maktdelning i Sveriges fall – långtgående konsekvenser för det sakpolitiska innehållet.

Tyvärr väljer Svenska Dagbladet att bara fokusera på relationen mellan riksdag och regering när den väsentliga frågan är: Hur kan vi utforma det demokratiska systemet på ett sätt som gör att den enskilde medborgarens preferenser i största möjliga utsträckning styr de beslut som fattas? Mer självständiga riksdagsledamöter genom starkare personval kan i och för sig förväntas vara mer lyssnande än dagens partiorganisationer, men det är långt ifrån tillräckligt.

Så länge beslutsprocessen helt saknar inslag av direktdemokratiskt beslutsfattande – exempelvis möjligheten att framtvinga beslutande folkomröstningar – kommer medborgarnas inflytande att begränsas till att gälla det fåtal förändringar som de politiska partierna har valt att öppet söka ett mandat för. I praktiken handlar svenska riksdagsval om att vart fjärde år välja ett budgetalternativ – generösa ersättningssystem eller starkare drivkrafter för arbete. Mycket mer än så är det inte möjligt att kommunicera i en valrörelse. I övriga frågor anser sig partierna ha öppna mandat. Sverige medverkar dessutom till beslut i internationella organ utan att vare sig medborgare eller journalister vet vad som händer. Därför är medborgarnas egen institution – möjligheten att vart fjärde år rösta på ett parti – ett trubbigt verktyg som behöver kompletteras.

Den samlade effekten av det svenska systemets utformning är att vi får en auktoritetsdemokrati. Väljarna kan bara utöva inflytande i ett fåtal centrala stridsfrågor och i övrigt handlar valet om att överlåta makten till någon som inger förtroende. Detta kan ställas mot den sakfrågedemokrati som är betydligt starkare i exempelvis Schweiz och flera amerikanska delstater. Där kan väljarna inte bara ge politikerna ett förtroende att styra, utan även beskära de förtroendevaldas mandat genom att själva fatta vissa beslut i folkomröstningar. Folkomröstningarna utgör en säkerhetsventil när politikerna inte lyckas med uppgiften att representera medborgarna.

Inte minst institutionella beslut om den demokratiska processens utformning bör godkännas direkt av väljarna. Dels därför att beslutssystemet är grunden för alla andra beslut och dels därför att det finns en intressekonflikt mellan medborgare och politiker. Precis som andra yrkesgrupper har politikerna som skrå ett intresse av att stärka den egna maktpositionen medan medborgarna har ett intresse av att kontrollera sina representanter och ställa dem till svars. Att EU:s beslutsprocesser, som utformats långt ifrån medborgarna, är slutna och svåra för väljarna att följa är ingen slump.

Istället för att använda ett digitalt demokratibegrepp – demokrati eller inte demokrati – bör vi tala om samhällen med starkare eller svagare inslag av demokrati. I Sverige har vi genom vår starka yttrandefrihet och offentlighetsprincip i vissa avseenden starka inslag av demokrati. Vad det gäller medborgarnas medverkan i beslutsprocesserna har vi dock svagare inslag av demokrati än vad många andra länder i västvärlden har. Därför måste vi vidareutveckla vår konstitution så att medborgarna bättre kan styra de politiska besluten.

Det finns naturligtvis inget demokratiskt system som är perfekt, och även i ett samhälle där majoritetens vilja genomsyrar varje beslut finns det en minoritet som blir överkörd. Därför bör alla politiska system begränsa sig till att fatta beslut som med nödvändighet är kollektiva. I övrigt är var och en bäst lämpad att fatta sina egna beslut.

Dagens FRA:
DN SvD SvD Ledare

Advertisements

18 thoughts on “FRA-debatten visar behovet av demokratireform

  1. Nuvarande regering och riksdag VILL INTE att folket bestämmer.

    Tänk, hade vi haft någon form av mer direkt demokrati än vad vi har idag, så hade ju 57% röstat emot och 31% för FRA-lagen.

    Och så kan vi ju inte ha det! Medborgare som står upp för integritet, brevhemlighet och meddelarskydd – demokratiska rättigheter??

  2. Karl, den 18 juni 2008 var du en av de riksdagsledamöter som frivilligt eller inte, röstade ja till FRA-lagen och därmed gav demokratin ett grundskott.

    Du får i dagens Expressen i en debattartikel medhåll av spionen och landsförrädaren Stig Bergling. Hedrande? Nej, fruktansvärt pinsamt, Karl. Du kan medverka till att allt kring FRA stoppas upp i höst med det enda argument som finns:

    Det är helt omöjligt att värna demokratin genom att inskränka dess givna fri- och rättigheter. Ha det axiomet i huvudet när du återvänder till riksdagen i september. Gärna tidigare.

  3. Mary,

    Jodå, jag läser det mesta på din blogg. Det var en intressant analys som du gjorde. Jag tycker för övrigt absolut att du ska kandidera i nästa val. Det är ju inte så att vi har för många självständigt tänkande politiker i det här landet, så du vore ett välkommet tillskott.

  4. Tack för det gulliga omnämnandet Karl… Men så ska resten av partiet gilla en också för att man ska ha en chans… Det är inte direkt de fritänaknde som är välkomna. Du får lära mig det där när du kommer hem.

    Personval du vet ;-)

  5. Hej Karl, du är inne på helt rätt spår, demokratin måste förstärkas, medborgarna måste få rätten att ta initiativ till folkomröstningar, så som det t.ex. fungerar i Schweiz, där kan lagar som röstats igenom av motsvarigheten till Riksdagen kan röstas bort direkt av folket, innan de ens trätt i kraft. Detta har naturligtvis sina sidor, men helt klart är att folket bestämmer och politiker och regering har bara att verkställa. Detta gör att politikerna tvingas tänka och agera mer ödmjukt.

    Då kan ingen statsminister stå och säga: Beslutet är fattat, och sen försöka lägga locket på debatten. Bufflar göre sig inte längre besvär, vare sig de kommer från (s) eller alliansen.

    Försök nu hitta en ny bas för din politiska framtid, alliera dig med verkliga liberaler. Reinfeldt är snart en parentes i den svenska historien. Starta gärna ett nytt borgerligt LIBERALT parti, det har aldrig varit ett bättre läge! Väljarunderlaget finns, jag lovar.

  6. Visst är det tråkigt när rättshaveristiska bloggare, gamla politiker, advokatsamfundet, och (ähum) ett par till… har missförstått denna lag! Den harmlösa sanningen avslöjas här:

  7. Landets säkerhet går först. Den som inte har fuffens för sig i nätet (dvs terrorism, planerande av terrorism eller umgänge med grupper som ägnar sig åt terrorism eller finansierar terrorism) har inget att vara orolig över.

  8. @Olbap:

    Menar du förre statsminsiter Ola Ullsten, Säpochefen eller Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg? De är uppenbarligen oroliga eftersom de är emot lagen.

  9. Olbap – jag skulle tro att landets säkerhet kan fixas på annat sätt. Inga alternativ har ännu presenterats. Det är bara svart eller vitt. Sådan är aldrig världen. Det finns alltid alternativ om viljan finns.

  10. Bra insats i Aktuellt igår. Du går inte och kvittar ut dig igen i höst hoppas jag.

    Faller FRA-lagen är du vår hjälte!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s