Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom

I dag presenterades den statliga polismetodutredningen. Ett av förslagen i utredningen gör det möjligt för polisen att begära ut identiteten på en internetanvändare även vid bötesbrott. Med dagens lagstiftning krävs det att brottet är så allvarligt att det förväntas ge fängelse eller villkorlig dom.

Något domstolsbeslut krävs inte i dag, och kommer inte heller att krävas i framtiden om polisutredningens förslag förverkligas.

Det här kommer att användas som ytterligare ett verktyg för att trappa upp jakten på miljontals fildelare. På presskonferensen, som finns tillgänglig på regeringens hemsida, nämnde utredaren Stefan Reimer särskilt upphovsrättsbrott som ett skäl för den nya lagen. Polisen kan även använda lagen för att begära ut abonnentsuppgifter i samband med andra typer av bötesbrott, som förtal.

I utredningen motiveras förslaget med att IPRED-lagen ger rättighetsinnehavare ”mer vittgående befogenheter” att få ut abonnentsuppgifter än vad polisen har. Det är, säger utredaren, inte acceptabelt i en rättsstat:

När det gäller det immaterialrättsliga området är det värt att notera att ett genomförande av förslagen i prop. 2008/09:67 med nuvarande reglering skulle innebära att rättighetshavare, om än efter domstolsprövning, i några fall skulle ha mer vittgående befogenheter att få ut IP-nummer från Internetleverantörerna än vad de brottsbekämpande myndigheterna för närvarande har. I en rättsstat måste dock det huvudsakliga brottsbekämpande arbetet åvila polisen och andra myndigheter, även när det gäller bötesbrottslighet av det slag som upphovsrättsbrott utgör exempel på. Det finns således flera starka skäl till varför möjligheterna till inhämtande av abonnemangsuppgifter bör utvidgas till att avse även brott på bötesnivå.

Polismetodutredningen, s. 144

Så vad vi ser är följande utveckling: IPRED-lagen stiftas med hänvisning till att upphovsrätten är en civilrättslig angelägenhet. Rättighetsinnehavare, hette det då, skulle inte behöva gå omvägen via polisen för att kunna stämma fildelare:

I Sverige – liksom i många andra länder – används framför allt civilrättsliga åtgärder för att bekämpa immaterialrättsintrång. Vid intrång som avser exempelvis förfalskade kläder eller andra fysiska varor är de civilrättsliga åtgärderna helt dominerande. Endast i få fall polisanmäls intrång. När det gäller just intrång som begås med hjälp av Internet är dock regleringen än så länge utformad så att rättighetshavarna i princip saknar praktiska möjligheter att använda sig av det civilrättsliga regelverket. Det hänger samman med att endast polis och åklagare har möjlighet att få ut den information som krävs för att identifiera abonnenten. Det är detta som förslaget vill komma till rätta med.

Förslaget ökar alltså möjligheterna att använda andra, redan existerande, åtgärder än de straffrättsliga. Det finns anledning att tro att den föreslagna ändringen kommer att innebära att civilrättsliga åtgärder – som t.ex. varningsbrev och skadestånd – i framtiden blir det vanliga även när det gäller intrång på Internet. Det följer alltså den allmänna princip som gällt i svensk rätt länge inom immaterialrätten, dvs. att det i första hand är rättighetshavarna själva som ska bevaka sina rättigheter genom civilrättsliga åtgärder och att straffrätten bara ska vara ett komplement. Motsvarande gäller sedan tidigare i många andra länder.

Justitiedepartementets FAQ om IPRED-lagen

Nu förs det motsatta resonemanget. Polisen kan inte i en rättsstat ha mindre långtgående befogenheter än vad andra aktörer har, så med hänvisning till IPRED föreslås att polisen får nya verktyg för att jaga fildelare. Värt att notera är att detta förslag ger större befogenheter än vad IPRED gör i och med att polisen inte behöver gå via domstol. Betyder det, för övrigt, att en rättighetsinnehavare som får nej i domstol kan få beslutet överprövat av en polis?

Man kan även fråga sig om åtgärden är effektiv. Precis som IPRED ger den en möjlighet att identifiera en internetabonnent, men det räcker sannolikt inte som bevisning mot abonnenten. Ett logiskt nästa steg blir därför att ge polisen nya verktyg för att säkra ytterligare bevisning genom att proportionalitetskraven för husrannsakan sänks.

Allt detta är en följd av en upphovsrätt vars hela syfte är att låta rättighetsinnehavare kontrollera andra människors aktiviteter.

Updatering:
Så här skriver Ekot, SVT, Christian Engström, Rick Falkvinge, MiNimaliteter, Aftonbladet, Norran, Nyhetskanalen, SvD, Sydsvenskan, IDG, HD

25 thoughts on “Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom

  1. Pingback: Även polisen får fritt fram för fildelarjakt « Christian Engström (pp)

  2. Det har inget med copyright att göra. Det har med att det nuvarande finans och penningssystemet håller på att braka sönder och finanstoppen vill införa ett kontantlöst penningsystem som får 1984 att likna ett barnprogram. För vad är helt digitaliserade pengar om inte ett centraliserat fildelningsprogram. Och inte vill de ha konkurrerande fildelningsprogram där människor kan få för sig att dela annat än musik och filmer – kanske t.o.m med använda såsom pengar (Bartercard är ett exempel på ett digitalt system som går vid sidan om pengaskaparna). Läs gärna min blogg, det är viktigt att det här stoppas för att demokratin ska kunna överleva:
    http://blogg.aftonbladet.se/11316/perma/1055450/

    • Visuell le6ring fordi det er se5 utrolig vitikg e5 anerkjenne at alle elever le6rer forskjellig, og finne ut hvordan du kan motivere hver enkelt elev til le6ring. Vi trenger e5 tenke annerledes enn klassisk les-denne-boken-og-spy-det-opp-igjen-etterpe5 !

  3. Pingback: What’s Happening? » Blog Archive » Meh ! « Hanusi

  4. Du är ju i riksdagen. Du har inflytande. Gör något.

    Eller är det för “jobbigt”? För “svårt” att svika partilinjen, men vara trogen mot väljarna? Det är NI och inte sossarna som kör det här landet helt i botten och gör ett modernt DDR av det. Efter att ha röstat på er i över tjugo år kan jag bara säga en sak: Aldrig mer. Någonsin. Jag är borgerlig, friheltig och liberal. Och stolt över det.

    Nu blir det liberala, borgerliga och frihetliga partier. Politiker som ser medborgerliga rättigheter som viktigare än lobbyister och särintressen. För att förtydliga: Moderaterna hör inte dit. Ni är numera ett korporativt facistparti. Tycker du att det låter grovt så bör du nog läsa på om vad orden betyder och fundera på vilka som dikterar lagarna numera (t.ex. IPRED1).

    Tråkigt, men det är ju inte jag som övergivit mina politiska ideal. Det är ni politiker som svikit oss väljare. Och tro mig, det kommer ni få betala för 2009 och 2010. Det lär inte bli fler mandatperioder för Arrogans mot Sverige.

  5. Karl, Alice Åström har just lämnat in en interpellationsfråga om IPRED2. Den riktar in sig på vad som händer med straffrätten efter Lissabonfördraget. Har du koll på var moderaterna står nuförtiden? Har för mig att man traditionellt varit skeptiska till att kommissionen ska ha rätt rota brottsbalken.

    IPRED2 verkar lösa både polisens och rättsinnehavarnas problem genom att institutopnalisera att de ska samarbeta i så kallade “gemensamma utredningsgrupper”.

    Att ett sådant samarbete skulle vara rättsvidrigt verkar inte ha bekymrat kommissionen iallafall. Vi får väl se vad justitieministern svarar.

    Så här skriver professor Reto Hilty, Max Planckinstitutet:

    “23. The privatisation of criminal prosecution in favour of individual stakeholders’
    interests implied therein should be rejected for reasons of general legal policy. In
    democratic societies bound by the rule of law, the state is endowed with a legal
    monopoly over the use of force. Private parties are not entitled to avail themselves of
    criminal prosecution measures in order to combat violations of the law committed by
    fellow citizens. Instead, each individual only has the right to claim protection by the
    state, if necessary to be ensured by means of criminal law. The clearly defined rules
    of criminal procedure are only binding upon the criminal prosecution authorities. And
    even if criminal procedural law were equally applicable to all members of joint
    investigation teams, democratically legitimised control would be lacking, as
    proprietors of IP rights do not hold a public office and are therefore not bound by
    internal directions issued by the prosecuting authority. The obligation of Member
    States to delegate functions within the conduct of criminal investigations to private
    parties in such a diffuse manner is therefore incompatible with the fundamental
    structure of a democratic society.”

    (länk finns hos action punkt ffii punkt org slash ipred2)

  6. Vad justitieministern svarar? Det lär väl bli den vanliga “det sköter vi vuxna”-klyschan som hon brukar häva ur sig när det gäller integritets-/fildelning-/privatlivs-frågor.

    Moderaterna är inte ett parti som bryr sig om medborgarrätt. Över huvud taget.

    Och Karl; ledsen, men det spelar ingen roll vad sossarna tänkt eller inte tänkt göra. Det är vad ni gör som ni döms för.

  7. Det handlar inte om fildelare per se. Läs på. Fundera. Rösta på politiker som har DINA intressen i fokus. Och inte viker ner sig i viktiga principfrågor.

  8. Tror du på allvar att Beatrice Ask kommer att be EU dra tillbaka IPRED1 eller IPRED2?

    Den gamla definitionen med “a good politician is one that stays bought” är nog lite för sann för det.

    • Hej RickardDet blev ju mycket intrassent fakta om Nordergravar. Jag e4r nyfiken pe5 var du har hittat din information. Tror du att du skulle kunna le4gga till en le4nk i ditt blogginle4gg? Jag undrar vad en korsbettning e4r och vad St Gf6rans hospit e4r, det hade varit intrassent att fe5 veta. He4lsningar Marie

  9. Den här lagändringen nämns faktiskt i IPRED-proppen på sida 140:

    “I praktiken är rättighetshavaren alltså ofta hänvisad till att polisanmäla intrånget och överlämna de insamlade uppgifterna till de brottsutredande myndigheterna. De brottsutredande myndigheterna kan, enligt 6 kap. 22 § första stycket andra punkten lagen om elektronisk kommunikation, för närvarande få tillgång till abonnentuppgifter, bl.a. uppgifter om vil-ken abonnent som har haft en viss IP-adress vid en viss tidpunkt, om det aktuella brottet enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter. Regeringen har aviserat att den avser att göra det möjligt för de brottsutredande myndigheterna att få tillgång till uppgifter om IP-adresser även vid misstanke om brott som bedöms föranleda ett bötes-straff (Polismetodutredningen, Ju 2008:01; se dir 2007:185 och dir 2008:91). Denna förändring kommer naturligtvis att förbättra de brottsutredande myndigheternas möjligheter att ingripa mot bl.a. immaterialrättsintrång.
    Frågan är dock om det är rimligt att endast polis och åklagare kan ingripa mot de flesta immaterialrättsintrång som begås via Internet. I många fall kan det vara mer lämpligt att rättighetshavarna själva kan ingripa mot intrång med hjälp av de civilrättsliga bestämmelserna. Där-igenom erbjuds, på samma sätt som när det är fråga om intrång avseende fysiska varor, ett alternativ till straffrättsliga åtgärder. Många andra länder har därför, som tidigare nämnts, skapat en möjlighet för rättighetshavare att få ut information från en Internetleverantör om vem som har haft en viss IP-adress när den har använts för att begå ett immaterialrättsintrång via Internet. Med den informationen kan de kontakta abonnenten och uppmana denne att se till att intrånget upphör. I förlängningen kan de även, när det anses påkallat, väcka en civilrättslig talan mot denne och t.ex. kräva skadestånd eller vitesförbud…”

  10. Martin, det är en stor skillnad på IPRED1 och IPRED2. Ettan klubbades i Bryssel våren 2004. Tvåan är fortfarande i rådets förstabehandling, alltså det stadium där regeringen (och därmed riksdagen) har som störst inflytande.

    Förutom den rättsvidriga sammansmältningen av polisen och ifpi flyttar IPRED2 fram positionerna för rättsinnehavarna: “I direktivet föreskrivs förutom fängelse, även en uppsättning påföljder som till exempel böter och förverkande av verktyg och medier som använts för försök eller medhjälp till, eller anstiftan av, uppsåtligt intrång. Vidare stadgas om näringsförbud, rättslig övervakning, rättslig upplösning av verksamheten samt uteslutning från tillgång till offentliga stöd och subventioner, samt att i avskräckande syfte
    offentliggöra rättsliga beslut.” Det enda som saknas där är dödsstraff.

    Den känsliga balansen vad gäller “secondary liability” rivs helt enkelt upp, den digitala verkligehten förvandlas till en tillåtelse-ekonomi underställd allmän åklagare…

    Jag hoppas att Karl kan prata med justitieministern om näringsfrihet, etableringsfrihet och andra grundläggande konservativa värden. Mig lär hon ju inte lyssna på.

  11. Pingback: Internet på väg bli censurerat i Sverige | Kulturbloggen

  12. Jag tycker ändå det låter ganska ok.
    Det är ju ändå polisens uppgift att utreda och seda nev åtala ev. bortt.

    Självklart skall IPRED och IPRED2,3 eller vad de nu kan heta skrotas totalt – men det är inte ett villkor eller en fråga – det är en självklarhet – fattar inte hur något av regeringspartierna ens funderar på att stödja desa idiotiska lagar som ger privatpersoner och företag “polisrättigheter” !!??

    Att däremot utöka polisens befogenheter att undersöka vissa misstänkta brott så att dom kan begära ut uppgifter om IP-addressinnehavare osv låter inte så dåligt. Självklart skall dom liksom domstolar vara medvetna om att en ip-adressinnehavare inte på något sätt automatiskt kan bindas vid ngt brott som ngn som använder ip-adressen har gjorts – men det kan ju motivera vidare undersökning, precis som annat arbete vid polisen som går ut på att undersökaledtrådar !?

    Så – ett helt rimligt förslag – IPRED skall inte finnas dock ! Alltså det KAN inte finnas i en rättstat – fast Sverige är väl mer en ledstat – RIAA äger oss eller ? Ngt att fråga fru Ask kanske ? Idioti !!

    /K

    /K

  13. Pingback: Välkommen till Stasi och KGB land DAG 25 « UD/RK Samhälls Debatt

  14. Pingback: Sagor från livbåten » Bloggarkiv » Samtal, megafoner och anslagstavlor

  15. Pingback: Jens O. » Blog Archive » Polismetodutredningen, en rättsosäker lag.

  16. Allting är en riktigt, riktigt stor paradox i sig själv, och beslutande organ har ingen riktig susning om vad de beslutar om i själva verket. Förutom de intressen som passar dom själv. Detta citatet t.ex:
    “Där-igenom erbjuds, på samma sätt som när det är fråga om intrång avseende fysiska varor, ett alternativ till straffrättsliga åtgärder.”

    Det dementerades flitigt under FRA-debatten att e-post inte var jämnställt med fysist post, alltså ingen ångöppning av detta. Men nu helt plötstligt, är eletroniska medel jämnställda med fysiska varor? Regering och riksdag svänger helt kappan efter deras egna intresse.

  17. Pingback: Dagens rekommenderade länk - Scaber Nestor « Nemokrati

  18. Pingback: Beta Alfa » Blog Archive » Noterat 2009-01-25

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s