SvD:s ledarblogg mjukar upp uttalanden om upphovsrätten

SvD ledarblogg antydde i går att en uppmjukad upphovsrätt som tillåter remixing och fri icke-kommersiell fildelning skulle innebära slutet för nyskapandet. I dag har de mjukat upp budskapet.

SvD säger att de gärna ser en reformerad och förkortad upphovsrätt. De går med på att vi behöver en betydligt mer omfattande citaträtt, eller fair use som är den amerikanska motsvarigheten.

“Men ingen upphovsrätt alls? Där är vi inte övertygade”, skriver Ledarbloggen. Jag är inte heller övertygad. Tvärtom tycker jag att de delar av upphovsrätten som fungerar ska behållas. Samma åsikt drivs av de flesta upphovsrättsskeptikerna i bloggsfären. SvD argumenterar mot åsikter som ingen, eller nästan ingen, framför.

Ledarbloggen gör en uppdelning mellan dem som har alternativa intäktskällor (turnerande musikartister) och dem som inte har det (studiomusiker). Det bör betonas att så länge det rör sig om kommersiell verksamhet kommer musikartister på turné, även med fri fildelning, att betala upphovsmännen för de framförda verken. Vill artisten använda inspelad musik, som intäktskälla eller marknadsföring, måste de naturligtvis betala studiomusikerna lön. Oavsett var intäkterna uppstår är det en ganska enkel uppgift att med kontrakt och anställningsavtal betala dem som gör jobbet.

Finns det inga intäkter någonstans kanske produkten eller affärsmodellen inte har en plats på marknaden.

Advertisements

7 thoughts on “SvD:s ledarblogg mjukar upp uttalanden om upphovsrätten

  1. EDRI författade 2004 en genomarbetad skrivelse till EU-kommissionen avseende reformerad upphovsrätt som jag skulle tro tilltalar många:

    “EU Commission consultation on the review of the EU acquis communautaire in the field of copyright and related rights”
    http://www.edri.org/campaigns/copyright

    EDRI:s skrivelse skulle kunna nyttjas som underlag till en reformerad upphovsrätt. Den dagen kommer att komma, antingen imorgon eller om 50år.

  2. Pingback: Jens O. » Blog Archive » Lobbyister, kopiering, IPRED1 och Whisky

  3. En liten jämförelse med en annan sorts skapare inom ett område där det inte alls varit lika mycket väsen och som inte dras med de där förfärliga insamlingssällskapen och lobbyorganisationerna. Fotografi och fotografer.

    Förr kostade en bildbyråbild mycket pengar, och den fick bara användas en gång för en specifierad upplaga. Kunde ofta handla om några tusen spänn per bild och användningstillfälle. Men ändå har aldrig fotografer kunnat leva på bildbyråförsäljning, det har alltid setts som kaffepengar ungefär. En liten extra bonus på bilder som ändå redan varit tagna. Fotografer har alltid levt på att ta uppdrag och tagit betalt för att vara på plats och dokumentera, på sitt hantverk i likhet med andra hantverkare. Men så kom den digitala revolutionen, nu började även Svensson o Johansson ta så mycket bilder att även de också lyckades få till riktigt bra bilder emellanåt. Utbudet formligen exploderade och leveranskanalerna, bildbyråerna ploppade upp som svampar på nätet vilket spädde på tillgången än mer. Konkurensen drev ned priset till en spillra av vad det en gång var.

    Bilder som förr såldes för en begränsad upplaga för några tusen per användning, kan idag köpas för sisådär 3 kronor och sedan användas fritt hur många gånger som helst i hur stor upplaga som helst. Många fotografer klagade och målade upp domedags-scenerier. Men vad hände? Idag finns det gott om fotografer som lever på ren bildbyråförsäljning och drar in sexsiffriga belopp i dollar! Skillnaden är att idag kan samma bild säljas tiotusentals gånger och proffsen ligger ute med portföljer på flera tusen bilder. Reklambyråer kan köpa samma bild massor av gånger trots att de inte behöver, med ett pris på tre spänn så är det billigare i arbetstid räknat att ladda ned och betala på nytt än att kopiera från designer-kollegans dator vid skrivbordet mittemot. Idag är det inte särskilt många fotografer som klagar längre. Jämför nu med hollywood-lobbyn, som klagar över att de inte kan sälja skivor trots att internet i stor skala varit en realitet i tio år. Fotograferna anpassade sig och vann stort på det, uppdrags-inkomsterna har de kvar samtidigt som byråförsäljningen kan ge riktigt hyggligt. Men hollywood-dräggen gräver sin grav, även om de själva tror att det är en grop för andra att falla i.

  4. En liten jämförelse med en annan sorts skapare inom ett område där det inte alls varit lika mycket väsen och som inte dras med de där förfärliga insamlingssällskapen och lobbyorganisationerna. Fotografi och fotografer.

    Förr kostade en bildbyråbild mycket pengar, och den fick bara användas en gång för en specifierad upplaga. Kunde ofta handla om några tusen spänn per bild och användningstillfälle. Men ändå har aldrig fotografer kunnat leva på bildbyråförsäljning, det har alltid setts som kaffepengar ungefär. En liten extra bonus på bilder som ändå redan varit tagna. Fotografer har alltid levt på att ta uppdrag och tagit betalt för att vara på plats och dokumentera, på sitt hantverk i likhet med andra hantverkare. Men så kom den digitala revolutionen, nu började även Svensson o Johansson ta så mycket bilder att även de också lyckades få till riktigt bra bilder emellanåt. Utbudet formligen exploderade och leveranskanalerna, bildbyråerna ploppade upp som svampar på nätet vilket spädde på tillgången än mer. Konkurensen drev ned priset till en spillra av vad det en gång var.

    Bilder som förr såldes för en begränsad upplaga för några tusen per användning, kan idag köpas för sisådär 3 kronor och sedan användas fritt hur många gånger som helst i hur stor upplaga som helst. Många fotografer klagade och målade upp domedags-scenerier. Men vad hände? Idag finns det gott om fotografer som lever på ren bildbyråförsäljning och drar in sexsiffriga belopp i dollar! Skillnaden är att idag kan samma bild säljas tiotusentals gånger och proffsen ligger ute med portföljer på flera tusen bilder. Reklambyråer kan köpa samma bild massor av gånger trots att de inte behöver, med ett pris på tre spänn så är det billigare i arbetstid räknat att ladda ned och betala på nytt än att kopiera från designer-kollegans dator vid skrivbordet mittemot. Idag är det inte särskilt många fotografer som klagar längre. Jämför nu med hollywood-lobbyn, som klagar över att de inte kan sälja skivor trots att internet i stor skala varit en realitet i tio år. Fotograferna anpassade sig och vann stort på det, uppdrags-inkomsterna har de kvar samtidigt som byråförsäljningen kan ge riktigt hyggligt. Men hollywood-dräggen gräver sin grav, även om de själva tror att det är en grop för andra att falla i.

  5. Alla tycker nog att de delar (av upphovsrätten) som fungerar skall behållas… vi har nog bara olika åsikter om vad som faktiskt fungerar. ;)

    Själv tycker jag att den ideella upphovrätten fungerar bra, men det är också det enda. Monopolet på exemplarframställning och tillgängliggörande kan vi kasta bort helt.

  6. Pingback: Pirate Bay målet borde stoppas

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s