Datalagringsdirektivet: Bättre för sent än för snabbt

EU-kommissionen har skickat in en ansökan om att stämma Sverige i domstolen. Anledningen är att datalagringsdirektivet, som beslutades 2005 på Thomas Bodströms initiativ, skulle ha varit infört i svensk lag 2007.

Eftersom lagrådsremissen är på gång och propositionen ska läggas före sommaren är det sannolikt att processen mot Sverige läggs ned, men även om vi tvingas betala böter är detta bättre än en forcerad process.

Camilla Lindberg och Erik Josefsson tycker att stämningen mot Sverige ger ett bra tillfälle att gå till botten med datalagringsdirektivets rättsliga status. Är det till exempel förenligt med Europakonventionen, frågar de sig?

Jag delar helt deras skepsis mot direktivet, men konstaterar att de inte har så mycket juridisk substans. Vad i Europakonventionen är det till exemepl som de hänvisar till? Den enda ledtråd de ger är:

Vi tror att Sverige just nu har ett unikt tillfälle att gå till botten med frågeställningen om införandet av allmän datalagring är förenligt med vad som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det är just den formuleringen, “nödvändigt i ett demokratiskt samhälle”, som är grundbulten för alla inskränkningar i våra medborgerliga fri- och rättigheter som de definieras i Europakonventionen.

Syftar de på artikel 8, som ger rätt till skydd för privat- och familjeliv?

Så här är den formulerad:

1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Artikeln ger alltså utrymme för integritetsinskränkningar även när det inte är nödvändigt för försvaret av ett demokratiskt samhälle, utan enbart syftar till att – som i detta fall – förebygga brott.

En mer intressant prövning var den som Irland begärde i EG-domstolen. Bakgrunden var att EU inte har rätt att fatta beslut med kvalificerad majoritet på det rättsliga området. Där krävs enhällighet. När datalagringsdirektivet beslutades med kvalificerad majoritet – bland annat Irland röstade emot – krävde Irland att få detta prövat i domstolen.

Domstolens besked blev att trafikdatalagring är en fråga om konkurrensneutralitet på den inre marknaden, och beslut om den inre marknaden kan fattas utan enhällighet. Om teleoperatörer i vissa länder tvingas införa kostsamma system för lagring medan andra slipper så snedvrids konkurrensen.

Att datalagringsdirektivet i första skulle vara en marknadsfråga och inte en rättfråga är naturligtvis absurt, men EG-domstolen har gjort sig känd för att gärna döma till förmån för ökad överstatlighet.

9 thoughts on “Datalagringsdirektivet: Bättre för sent än för snabbt

  1. Karl, du läser fel.

    Det står:

    “om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till förebyggande av oordning eller brott”

    vilket är precis det de hänvisar till.

    Det räcker alltså inte med att det hjälper för förebyggande av brott, det måste också vara *nödvändigt*.

    Och “nödvändigt för försvaret av ett demokratiskt samhälle” vet jag inte alls var du hittar, faktiskt.

  2. Instämmer med Mikael. Man brukar säga att det är tre kriterier som måste vara uppfyllda för att ett intrång ska vara legitimt enligt artikel 8.
    1. Lagstöd
    2. Avse angivna ändamål (allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter)
    3. Vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle

    Det innebär inte per automatik att datalagringsdirektivet bryter mot artikel 8, men visst kan man trovärdigt argumentera i den riktningen.

  3. Erik Josefsson har i detta sammanhang lyft fram Marper v. UK där Europadomstolen för MR underkänt en brittisk lag för att den inte ansågs nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Nedan följer det relevanta utdraget.

    “In conclusion, the Court found that the blanket and indiscriminate nature of the powers of retention of the fingerprints, cellular samples and DNA profiles of persons suspected but not convicted of offences, as applied in the case of the present applicants, failed to strike a fair balance between the competing public and private interests, and that the respondent State had overstepped any acceptable margin of appreciation in this regard. Accordingly, the retention in question constituted a disproportionate interference with the applicants’ right to respect for private life and could not be regarded as necessary in a democratic society. The Court concluded unanimously that there had been a violation of Article 8 in this case.”

  4. “Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt […] till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.” tolkar jag artikeln som, och nej, detta är inte nödvändigt till förebyggande av oordning eller brott.

  5. Stämningen är bra så till vida att sverige nu har chansen att skicka det hela i soptunnan. Kommer moderaterna att arbeta för att gripa denna chans, eller är det kanske så att ni faktiskt _vill_ införa det. Ni står nu inför ett val, efteråt kan sveriges befolkning säga: Ni valde.

  6. Karl, konkret fråga: Vem är det kommissionen skulle ha ansökt till? Är en Saisine 226 en ansökan? Vill gärna veta. Bygga eu här: http://werebuild.eu/wiki/index.php/Saisine_226

    I övrigt känns det som vi inte riktigt har synkat språkbruk när det gäller Irland, den lagliga grunden (art 95) och att det är just att det är ett direktiv.

    Mitt förslag på hur Marper skulle kunna användar har du kanske inte hunnit läsa:

    Sweden finds that the blanket and indiscriminate nature of the powers of retention of telephone calls made and received, emails sent and received and web sites visited, as well as location data, of persons suspected but not convicted of offences, as mandated by the data retention directive, fails to strike a fair balance between the competing public and private interests, and that a Member State will overstep any acceptable margin of appreciation in this regard when implementing it. Accordingly, such retention constitutes a disproportionate interference with citizens’ right to respect for private life and could not be regarded as necessary in a democratic society. We ask the Court to unanimously conclude that implementation of the data retention directive would violate Article 8, in accordance with the principles confirmed in the Marper case.

    Men det är som sagt bara ett tips. Har en del bloggposter om datalagrinsdirektivet här: http://www.erikjosefsson.eu/taxonomy/term/12

  7. Pingback: Google är inte din vän… inte datalagring heller « Calandrellas blogg

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s