Äntligen en ekonom i fildelningsdebatten

Upphovsrätten har främst diskuterats av lobbyister och jurister. Den förstnämnda gruppen talar i egen sak och den senare gruppen saknar nationalekonomisk kompetens – och upphovsrätten är en fråga om ekonomiska incitament.

Nu har äntligen ekonomen Magnus Wiberg, som gästforskar vid Hardvard, tagit sig an upphovsrätten och ger en saklig bild av vad upphovsrätt faktiskt är.

Den intellektuella äganderätten syftar till att på konstgjord väg skapa en knapphet som inte fysiskt existerar, och därmed generera ett tidsbegränsat monopol för innehavaren. Avsikten med detta är att innehavaren ska ha ett ekonomiskt intresse av att producera den immateriella produkten.

Wiberg gör också den viktiga distinktionen mellan å ena sidan fysiskt ägande och å andra sidan immateriella monopol.

En viktig distinktion mellan immateriella och materiella tillgångar är att de förstnämnda inte har någon fysisk begräsning. Inom nationalekonomin kan detta fenomen beskrivas på åtminstone två sätt: antingen finns icke-rivalitet i konsumtionen, vilket innebär att en individs konsumtion av en vara inte begränsar en annan individs konsumtion av varan, eller så är kostnaden för att producera ytterligare en enhet av varan noll, vilket innebär att det inte finns någon kostnad för att kopiera varan. Immateriella tillgångar skulle därmed uppfylla Humes kriterium för produkter som inte kräver äganderätter.

En rad praktiska exempel i artikeln illustrerar varför upphovsrätt och patent inte alltid gynnar innovation, utan ibland rentav skadar utvecklingen. Särskilt när skapandet förutsätter tillåtelse att manipulera tidigare verk, upptäckter och uppfinningar.

Jag skulle egentligen vilja citera hela artikeln, för varje mening är läsvärd.

Men jag nöjer mig med att skicka en länk.

Advertisements

68 thoughts on “Äntligen en ekonom i fildelningsdebatten

  1. Mjo måste också säga att det var fint att se en ekonom uttala sig om immaterialrätten, håller med honom delvis men varumärkeskydd tycker jag dock skall behållas :P det är ju iofs främst för att skydda konsumenten.

  2. Pingback: När politiken och verkligheten inte stämmer överens… @ Tomas Sida

  3. En nationalekonom som har noll koll på vad upphovsrätten EGENTLIGEN innebär för oss upphovsmän.

    Den är inte bara ett ekonomistiskt instrument, utan ett försvar för det fria och det egna ordet. Den säkrar vår verksamhet. Värnar friheten.

    För: hur ska varje fri skribent kunna leverera texter och konst, utan rätt till sin rätt till sitt verk?

    Man ska lyssna på upphovsmännen själva, på deras organisationer. Nu har teknokrater och ekonomer tagit över en debatt som dom inte begriper.

    Skulle jag beräkna BNP eller uppfinna skruvmejslar?

    Upphovsrätten är grundbulten till ett stabilt internet och en digital framtid. Med upphovsrätten som grund kan vi göra nya betalningsmodeller, nya licenser, nya avtal. Utan upphovsrätten kastas varje upphovsman ut i det stora Ingenting som nätet utgör. Skyddslös och rättslös. Är det rättvist? Är det var piraterna brukar kalla medborgarrätt?

    Eller, med andra ord: Poeter är också medborgare.

    • Försvarar det fria ordet? Nu har du minsann fått det hela om bakfoten, det är nämligen precis tvärtom.

      Låt mig utveckla, om du skriver t.ex en deckarserie så har ingen annan än du rätt att skriva fler böcker i den serien. Din sanning blir absolut, samtidigt som du lägger munkavel på ALLA andra. Även om jag skulle komma på en idé som är bättre än den ursprungliga, även om den inte ens stör din ursprungsversion. Det hämmar den kreativa utvecklingen.

      Redan nu kan jag parodisera över dina verk, utan repressalier. Så kopiering och mixning har redan laga stöd.

      Utöver det så efterlevs knappast författarens ursprungsanda i många fall. Ta Disney som exempel, de historier som släpps nu har inte mycket att göra med de filmer som Walt själv var med och skapade.

      Det enda skydd som behövs är den ideella upphovsrätten, samt, ett ytterst tidsbegränsat monopol på den ekonomiska delen. Den ideella kan i min mening bli obegränsad, äras den som äras bör.

  4. Jag tycker inte att man kategoriskt behöver avfärda hela immaterialrätten bara för att det finns problem på vissa områden (mjukvarupatent är ju tex. självklart skadliga). Om man började med insikten att immaterialrätten syftar till att ge samhällsnytta och sedan ger sig in på att se till att så blir fallet genom genomtänkta reformer, då tror jag att man kan komma ganska långt.

    @embryo
    Upphovsrätten är ett privilegium – inte en naturlig rättighet. Visst ska man lyssna på upphovsmännen och deras organisationer, men man ska inte låta dem diktera utformningen på lagar eftersom de är särintressen och upphovsrätten syftar till att skapa en nytta för hela samhället.

    Jag tror för övrigt inte att det är någon som tycker att man ska ta bort rätten till erkännande.

  5. Tor:

    “Upphovsrätten är ett privilegium – inte en naturlig rättighet.”

    Det där är, med förlov sagt, tom retorik.

    Upphovsrätten är varken det ena eller det andra. Den fungerar som ett rättvist och generellt redskap: dom som säljer mycket tjänar mycket, dom som säljer lite, tjänar lite. Men skyddet är lika för alla. Vi har rätt till vårt jobb.

    Det handlar inte heller om “erkännande” eller inte. Tror du att vi upphovsmän är några slags självupptagna självförhärligande artister? Det är ett jobb, att skapa. Yrke. Hantverk. Upphovsrätten är en vattenstämpel, ett sigill. Den här dikten är min. Du får gärna läsa den, köpa den, låna den. Men du får inte piratkopiera den eller plagiera den.

    Sedan kan vi förstås skriva saker tillsammans, som här på nätet. Deltagarkultur. Byta åsikter och ord. Men det sker efter gemensamma överenskommelser om att så ska det vara, inte genom att ena parten tar den andres jobb. (Förut var nätet så, innan den illegala fildelningen exploderade.)

    Det handlar till sist inte om att någon organisation ska diktera utformningen, det sker ju genom nogsamt skrivna lagar och väl avvägda reformer. Men det är betydligt rimligare att exempelvis KLYS och Författarförbundet är med och reformerar upphovsrätten, än ett koppel fildelare utan någon som helst erfarenhet från kreativa jobb.

  6. @embryo
    “Det handlar till sist inte om att någon organisation ska diktera utformningen, det sker ju genom nogsamt skrivna lagar och väl avvägda reformer.”

    Du kallar livstid +70 år en “väl avvägd reform” ?

  7. “Du kallar livstid +70 år en “väl avvägd reform” ?”

    Yep. Men en sådan grund kan vi sluta stabila avtal och schysta licenser som räcker över tid över hela nätet.

    Att förvalta en upphovsrätt är ingen barnlek. Kolla på Beckettpolisen, eller hur Astrid Lindgrens arv förvaltas och hur hennes gestalter – Emil och Pippi och Karlsson – skyddas från att missbrukas.

    Det är inte konstigare att ärva böcker än ladugårdar.

    Piratpartiet vill devalvera upphovsrätten till 5 år, och i artikeln som diskuteras om den alls behövs. Det är förstås jättekul – om man ägnar sej åt piratkopiering. Men det skulle bli förödande för många allvarligt syftande konstnärskap. Eftersom sådant ägnar man sej åt livet ut. Och konsten i sej är längre än så.

  8. Embryo: jag kan sympatisera med en del av det du säger, men jag fattar inte varför det är viktigt att göra det svårt att spela en död dramatikers verk.

  9. jeane: Inte jag heller, uppriktigt sagt.

    Det fattar ingen. Och det är poängen. Det var Becketts vilja, det är en del av hans verk att det ska vara så. Jag tycker om den tanken. Det har med konstverkets frihet att göra.

    Och ytterst med yttrandefriheten, både den konstnärliga och den mänskliga: rätten att inte yttra sej, rätten att få sitt ord respekterat.

    Sedan är det förstås tur att inte ALLA är/var som Beckett.

  10. “Vi har rätt till vårt jobb.”

    Ja, men det är ingen positiv rättighet. Om det helt plötsligt blir svårt eller omöjligt att tjäna pengar på ett visst yrke på grund av teknisk utveckling så är den naturliga lösningen att yrket i fråga försvinner eller utövas av ett färre antal människor. Det är däremot inte en naturlig eller bra lösning att man lagstiftar fram konstgjord andning för att en viss yrkeskår anser att det är statens skyldighet att se till att de kan jobba med vad de vill och tjäna pengar på det.

  11. Martin Evald:

    Ja sådan där vulgärdarwinism kan man ju alltid applicera på företeelser som står i vägen för ens egna intressen; så har vi människor i västvärlden sett till oss att sko oss på andra folk och andras rikedomar i långliga tider nu.

    Men nu är det så att konstnärligt arbete inte alltid har som syfte att generera vinst. Upphovsrätten blir då än mer avgörande; det lilla den kan inbringa är en sak, det andra är att den skyddar verket från såväl kommersiella utnyttjanden som andra intrång.

    Kommersialiseringen kanske till och med minskar verkets trovärdighet. Upphovsrätten skyddar oss från allt illvilligt nyttjande. Det är genialt.

  12. embryo:

    Jag tänker inte diskutera upphovsrättens vara eller icke-vara, helt enkelt därför att jag inte har en bestämd åsikt. Och eftersom du inte heller presenterar några argument för att det skulle vara en rättighet snarare än ett privilegium att få betalt för att göra vad man vill så betraktar jag även den diskussionen som avslutad.

  13. Martin Evald:

    Så trevligt. Då får jag önska dej en skön och diskussionsfri torsdag. Och med varm hand lämnar vi tillbaks bloggen och tråden åt dess upphovsman och bloggare.

  14. @embryo

    Du blandar ihop den ideella upphovsrätten med den ekonomiska. Den ena har funnits sedan rommarnas tid, den andra i drygt hundra år. Naturligtvis är det lättare och tryggare att skriva avtal om upphovsrätten är så gott som permanent. Men varför skulle vi andra gå med på det?
    Det ar trots allt som bloggägaren citerar: Upphovsrätten, den ekonomiska, är ett verktyg. Den är uppfunnen för att skapa ett ekonomiskt incentiv för skapare av verk att skapa verk. Målet är att förse medborgarna med verk. När målet är uppnått så finns det inget vunnet i att ytterligare underlätta för skaparna av verk.

    Hur säg skulle du kunna tvinga en befolkning att respektera din upphovsrätt, om de inte gör det frivilligt? Hur långt är du beredd att gå för att påtvinga den respekten? Se istället till att lägga dig på en rimlig nivå i dina krav så kanske du får behålla den alls. För vi lever inte längre på artonhundratalet, alla och envar inser att det i dagens samhälle inte råder någon brist på författare vare sig med eller utan upphovsrätt. Behovet av ett konstgjort incentiv är begränsat.

  15. embryo: Men varför ska inte även idéer kunna ägas? Principiellt finns ingen skillnad mellan en idé och en låt; båda är immateriella.

    Karl: Ja, visst är det en bra artikel, men det är inte riktigt förstå gången. Holländska forskare har forskat på fildelningen ur ett ekonomiskt perspektiv, och funnit att den faktiskt gynnar musikindustrins och samhällets ekonomi i stort (källa: http://www.metro.se/se/article/2009/01/22/10/3924-48/index.xml).

  16. Mumfi:

    “Du blandar ihop den ideella upphovsrätten med den ekonomiska.”

    Gör jag inte alls. Det är den ekonomiska vi diskuterar här. Pirater tenderar dock att inte riktigt begripa att även den ideella har ganska stor bärighet. Om en upphovsman hävdar den ideella rätten (som ju PP vill ska vara livslång) kan han eller hon förstås fortsatt hindra fildelning och piratkopiering, plagiat och andra sätt att kränka eller skymfa ett verk.

    calandrella:

    Det är genomförandet – verket/jobbet – som man skyddar och som upphovsrätten tryggar. Somliga upphovsmän är apförsiktiga med att yppa sina idéer, innan dom är genomförda. Andra sprider dom som dålig säd.

    Jobbar man med det här vet man att det är lätt att få idéer, men att det är ihärdigheten som är det mesta av konsten. Att göra om och göra om och göra om. Och bestämma att nu, nu är det färdigt.

    Personligen anser jag att en dikt inte är immateriell det minsta. Orden är tegel och tomheten mellan raderna och interpunktionen är murbruk och slam. Hantverket innebär yrkeskunnande, erfarenhet, påläsning, talang, blod, svett och tårar. Det är resultatet – oavsett om man tycker att det är skit eller om man gillar det – som upphovsrätten – generellt och rättvist – skyddar. Det är (med risk för att låta uppblåst) – igen – genialt.

  17. embryo: Du är antagligen ganska ensam om sätta likhet mellan kisel och ord. Lycka till med att övertyga resten av mänskligheten om att din version av sanningen är rätt, Hr Don Quijote.

  18. Andreas Aronsson:

    Tack för lyckönskningen. Men jag är inte så ensam.

    Ordet blev kött osv osv osv. Kan man ju fundera över, förvisso.

    Men också detta: Vad gör oss mest till människor? Ordet. Eller datorn.

    Dikten – Datorn: 1- 0

  19. embryo: Den konstnär/författare/kompositör som ser det som en rättighet att få leva på sina tidigare immateriella skapelser skapar troligen av fel anledning och gör klokt i att överlämna uppgiften åt andra. Det finns många andra jobb att söka på arbetsmarknaden.

  20. Jag respekterar åsikterna ’embryo’ hyser.

    Vi måste dock även beakta konsekvenserna av dessa åsikter.

    En fullständig totalitär stat! En totalitär stat där statsmakterna har tillgång till ALLT, och kan kontrollera ALLT. Ty hur ska annars brott mot upphovsrätten kunna upptäckas och beivras? Ett 10-grams USB-minne, litet som ett lillfinger kan redan nu köpas med en lagringskapacitet på 64GB, och kapaciteterna på lagringsmedia ökar snabbt. En USB-hårddisk på 1TB kostar under 900 kr nu. Staten, eller privatpoliser (IPRED) måste få tillgång till alla dessa lagringsmedia samt alla kommunikationskanaler, för att säkra att upphovsrättsskyddat material ej sprids!

    Vill vi ha ett sådant samhälle?

    Tja, vi är på god väg redan nu, och om skivbolagsmaffian, Hollywood, författareföreningen och andra upphovsrättsmaximeringslobbyister får som de vill så hamnar vi där.

    Jag och många med mig anser dock att en informationstotalitär stat är ett skyhögt, ja alldeles skogstokigt för högt pris att betala för att några särintressen med föråldrade affärsmodeller ska kunna fortsätta som de gjort tidigare. Teknikutveckling har alltid skakat om affärsmodeller, så som nu sker. Vissa affärsmodeller är ej gångbara och nya tillkommer.

    Företaget Stockholms Is (som hade sin storhetstid till 1950-talet, då stan vimlade av blå isbilar som åkte omkring med isleveranser) skulle nog gärna sett att kylskåp och frysboxar var förbjudna att inneha. Tack och lov så hade de inte så mycket muskler avseende lobbying att förbudstanken genomfördes.

    PS. 1984 var ej menat att vara en instruktionsbok.

    /Erik S

  21. Anonym:

    Man “ser det inte” som en rättighet. Det är en rättighet. Den är skyddad i lag och grundlag.

    Erik S:

    Att jämföra isbärare med musiker eller poeter eller filmare är tämligen gement. Men om du anser att den yttersta konsekvensen av ett helfritt internet är att vi alla slutar att skapa, ja då må det vara din åsikt.

    Det finns massor av exempel – redan – på affärsmodeller på nätet som har upphovsrätten som fundament. Betalsajter. Spotify. Google Books. Det kommer mera i stort sett dagligen.

    Vad ni pirater hela tiden försöker hävda är att vi är på väg in i något slags totalitärt storebrorssamhälle – på grund av upphovsrätten. Det är bisarrt. Upphovsrätten är en stöttepelare åt yttrandefrihet, åt egenrätt, åt självbestämmande. Den ger mej ansvar och frihet över det jag har skapat.

    Apropå 1984. Den jämförelsen är också alldeles tokig. Tror du att invånarna i Oceania visste om något sådant som upphovsrätten, något sådant som rätten till sitt eget verk? Nej, dom var produktenheter, könlösa slavar mer eller mindre. Vad Storebror tar ifrån dom är möjligheten att tänka och känna själva. Upphovsrätten är istället en garant för sådant, den gör oss egenstarka och ger oss ansvar och frihet. I diktatoriska och totalitära samhällen motverkar man sådan individualism, där finns ingen känsla för det originella, för det egna ordet.

    Om en stat vill bli totalitär är det på andra premisser, primärt, än att kunna läsa av ditt USB-minne. Det handlar om militär makt, det handlar om att få folk att tänka rätlinjigt och lika. Det handlar om att avprogrammera oliktänkande, att skapa en mobb, en hydra. Och allt det där motarbetar vi som skriver eget och tänker fritt. Och upphovsrätten skyddar vårt ord och våra uttryck.

    • Tycker att du blandar ekonomiska och ideell upphovsrätt alldeles för mycket.

      Den ideella upphovsrätten ser till att ett verk alltid förknippas med dig. Den är en garant att ditt ord och ditt verk inte förvrängs. Om någon gör om ditt verk, så får den personen automatiskt nytt verkstatus och blir förknippad med det nya verket.

      Den ekonomiska upphovsrätten är en negativ rättighet, dvs en _skyldighet_ för alla andra. Den hindrar en ny barnboksförfattare att skriva en ny Pippibok, hur bra manus denna person än har. Eller en hemmaanimatör att använda musik i sin nya skapelse. Eller en mamma att lägga ut ett klipp på sin unge som dansar till musik på radio…

      Jag är av den starka åsikten att folk ska få remixa, resampla och skriva om vad dom än känner för, så länge det är utan vinstsyfte. Och i vinstsyfte ska tiden förkortas betydligt.

  22. Till ’embryo’

    Jag går direkt på det som du helt undviker i ditt svar på mitt inlägg:

    Hur ska brott mot upphovsrätten kunna upptäckas?

    Det är nämligen detta allt kokar ned till oavsett om vi börjar med filosofiska resonemang runt den skapandes ‘egenrätt’ eller nationalekonomiska resonemang, eller whatever…

    Ja, givetvis KAN brott mot upphovsrätten upptäckas och beivras (se mitt förra inlägg). Men det får så långtgående konsekvenser avseende övervakningsstat, kontrollstat, kränkningar av integritet för folket och raderande av folkets rätt till skyddat privatliv, att de flesta som sätter sig in i ämnet ryggar tillbaka inför konsekvenserna.

    Övrigt: Jag är själv upphovsrättsinnehavare och skapare inom den “kulturella sektorn” och jag ser ingen som helst minskning av det kulturella skapandet (varken avseende kvalitet eller kvantitet) sedan vi nu på allvar gått in i den digitala tidsåldern. “Att vi alla slutar att skapa” pga digitaliseringen och fildelningen är så absolut långt ifrån verkligheten man kan komma. Digitaliseringen och fildelningen har tvärtom verkat synnerligen vitaliserande inom hela kultursektorn! För att inte tala om att “biblioteket i Alexandria” (den samlade mängden verk som flyter runt via internet) numera är tillgängligt för alla! Dessutom i multimediatappning: ljud och video, och inte bara text.

    Avslutningsvis, tillbaka till kärnfrågan ’embryo’: Vad är ditt förslag? Hur ska brott mot upphovsrätten upptäckas?

    /Erik S

  23. Chrisse:

    Inte alls. Det är du som inte har förstått den ideella rättens styrka. Intertextuella lån, travestier, hyllningar, pastischer: allt det är tillåtet. Men att plagiera är förbjudet. Precis som piratkopiering.

    Erik S:

    Vem har hävdat att skapandet har minskat? Jag håller helt med dej att det har ökat, och att nätet hjälper det framåt. Men det motsäger förstås inte en stark upphovsrätt. Tvärtom, den enskilde skaparen behöver allt skydd som finns för att kunna verka på nätet, utan att verken utnyttjas av andra.

    Det är piratkopieringen som destruerar nätets styrka. Inte skapandet. Inte upphovsrätten. Innan fildelningen exploderade såg man nätets potential. Nu är det nedsmutsat av spärrar och hårdnande lagar. Och det är piratkopieringens fel, inte upphovsrättens.

    *

    Brott mot upphovsrätten upptäcks ju. Det finns många exempel på åtalade och dömda. Givetvis får vi räkna med lite illegalt spill; alla håller ju inte fartbegränsningen, trots att andra blivit av med körkortet. Men vi får hålla på principer och hoppas på folks ärlighet. Har man ägnat sej åt storskalig upp- och nedladdning, då vet man ju att man begår olagliga handlingar och måste räkna med att man kan åka fast.

    I övrigt betraktar jag själv nätet numera som en ganska öppen arena. Vill man verkligen skydda sej mot övervakning eller insyn eller inblandning från andra, ja då får man nog logga ut. Dom värsta överträdelserna kommer dock inte från myndigheterna, utan från virus, från spam, från reklamfloden, alla banners och från dom som nyttjar nätet i verkligt märkliga syften. Nätet blir alltmer likt samhället i övrigt, med andra ord.

    Och det är väl var piraterna vill också?

    *

    En annan aspekt av den totala öppenheten – apropå att man vill ha sitt privatliv ifred – kan man ju åse om man läser om exempelvis mordet i Stureby på nätet. Det finns sajter som lägger upp all information: dom häktades namn och ålder och var dom bor och så vidare. Och detta är inte myndigheter, utan gemen man. Hur kommer verkligheten se ut när vi alla flashar upp varandras tragedier på nätet? Var är medmänskligheten? Hänsynen gentemot anhöriga och offer? Hur gick det med personliga integriteten?

    • “Inte alls. Det är du som inte har förstått den ideella rättens styrka. Intertextuella lån, travestier, hyllningar, pastischer: allt det är tillåtet. Men att plagiera är förbjudet. Precis som piratkopiering.”

      Så på vilket sätt behövs den ekonomiska upphovsrätten? Du sa tidigare att utan den skulle det fria ordet vara omöjligt.

      Sen vad räknas som ett plagiat? Har du en bra definition på det? Är det ett plagiat att skriva en helt fristående Pippibok, med helt egna texter? Är det ett plagiat att skriva i princip samma historia som en tidigare bok men kalla huvudpersonen för Lotta istället för Pippi? Är det ett plagiat att skriva om halva sista boken i sagan om ringen, för att man ansåg att slutet inte var tillfredställande?

  24. ’embryo’

    När så frågan slutligen ställdes på sin spets:

    Hur ska brott mot upphovsrätten kunna upptäckas?

    Så är ditt svar:
    “Brott mot upphovsrätten upptäcks ju”

    Ja, ditt svar summerar ju det hela ganska bra i så fall för de som har läst våran skriftväxling avseende priset hela svenska befolkningen kommer att få betala om upphovsrättsmaximerarna och upphovsrättslobbyisterna får sin vilja igenom.

    Vi blir dock, tack och lov, allt fler för varje dag som vill stoppa utvecklingen mot det informationstotalitära övervaknings- och kontrollsamhället.

    /Erik S

  25. Chrisse:

    “Så på vilket sätt behövs den ekonomiska upphovsrätten?”

    Men. Den garanterar ju att upphovsmannen får inkomst – låg eller hög eller mittemellan – för sitt verk. Han eller hon och ingen annan. Om man skulle devalvera den till 5 år (som PP vill), skulle dikter som jag skrev för fem år sedan kunna ges ut i samlingar eller återutges av andra. Utan att jag fick en spänn. Och det är inte rättvist.

    Jag är inte expert på plagiat; det är inte min grej. Men jag tror att gränsdragningarna görs från fall till fall, via domstol. Imitationer gjorda med avsikt att tjäna på andras upphov, utan upphovsmannens godkännande. Annars är ju gränserna ganska vida och för en konstnär är möjligheterna till pastischer och travestier stora.

    Jag gissar att du skulle få problem i alla dina tre fall. Särskilt tvåan, att använda samma story och bara byta namn; det är gravare och påminner mest om piratkopiering.

    Vad kul det nu skulle vara att utföra dom där jobben. Trean lockar kanske mest, och är nog friast. Att låta Frodo och dom andra små hobbittarna gå under där i det eldsprutande berget, en gång för alla. Eller om han blir sargad å det grövsta och kläs i svart rymduniform och kallar sej för Dark Läder i det fortsatta. Och kommer inklampande på Internet med flåsande domedagsstämma.

    Erik S:

    Men. Du utgår ifrån att “hela svenska befolkningen” är illegala fildelare. Sanningen är ju tvärtom. Fildelningen minskar. Och ett mandat i Bryssel är inte hela svenska befolkningen.

    Och: “det informationstotalitära övervaknings- och kontrollsamhället”.

    Det där är en paranoid illusion. Var är det där samhället? Vem bor där? Vem känner av det? Vi bor här tillsammans. Samhället blir vad vi gör det till. Väljer vi att fildela illegalt och struna i upphovsmännens rättigheter, då får vi det samhälle vi förtjänar. Väljer vi att respektera varandras sysslor och jobb och agerar hederligt mot varandra, då får vi ett sådant samhälle.

    • Jag kan möjligen gå med på att 5 år är lite kort tid, men du har fortfarande inte gett något arguement för att en ekonomisk upphovsrätt skulle öka det fria ordet. På vilket sätt ökar det vår yttrandefrihet att du får ett monopol som sträcker sig till och med efter din död?

      Och när vi kommer in på det, hur tjänar samhället på att ha en upphovsrätt som går efter skaparens död? Hur tjänar DU på det när du är död? Med tanke på att du tyckte 70 år efter din död är rimligt?

  26. Chrisse:

    Det där monopolet gäller ju oss alla. Att kritisera det är som att säja att det är fel att ha självbestämmanderätt. Det här är min röst. Det där är din. Det jag skriver bestämmer jag själv över, inte någon annan. Det ger en stabil och självklar yttrandefrihet.

    “– Det hävdas ibland i dagens fildelningsdebatt att yttrandefriheten står i motsatsställning till upphovsrätten. Historien visar att så inte är fallet utan att det förhåller sig tvärtom. Upphovsrätten är en förutsättning för en verklig yttrandefrihet. Det är först när en upphovsman får rätten till sitt verk och därmed kan göra sina läsare eller lyssnare till sina verkliga uppdragsgivare som oberoende upphovsmannaskap kan uppstå. Och utan oberoende, ingen verklig yttrandefrihet, avslutar Petris.”

    http://www.dagensjuridik.se/sv/Arkiv/Upphovsratten–en-forutsattning-for-verklig-yttrandefrihet/

    Varför ska jag tjäna något efter min död, eller på mitt eftermäle? Upphovsrätten skyddar mitt verk, texten. Att mina rättigheter ärvs är inte konstigare än att man ärver en tavla eller en bondgård. Men visst, vi kan avskaffa alla arv, alla förtjänster på räntor och på aktier på en gång (apropå dessa återkommande påståenden att upphovsrättsinnehavare inte behöver jobba). Det bangar jag inte för, jag tror inte på en ruvande kapitalism. Men jag tror på att man ska ha rätt till sitt arbete, oavsett om man jobbar i gruvan eller i språkbruket.

  27. Nej, det stämmer inte. Om jag yttrar en idé så får vem som helst utnyttja den. Det är ytterst naturligt i människans tillvaro. Vi kopierar och samplar om idéer, vissa sätter ihop idéer till sitt eget och skapar något nytt av det, t.ex ett parti. Tänk om det var så att enbart den som först yttrade en idé som har fullständig rätt till den, samhället skulle bli väldigt tyst efter bara några år.

    Det du tog som ett exempel är fortfarande inget exempel på ekonomisk upphovsrätt. Allt jag skriver här får jag inte betalt för, och folk kan kopiera det fritt. Trots det så är det ett ypperligt exempel på att yttrande frihet existerar utan ekonomiska motiv.

    (detta kanske blev lite rörigt och korthugget, måste iväg)

  28. ‘embryo’

    Var vänlig sluta slingra dig bakom en stor mängd ord och svara nu på kärnfrågan:

    Hur ska brott mot upphovsrätten kunna upptäckas?

    /Erik S

  29. Chrisse:

    “Det du tog som ett exempel är fortfarande inget exempel på ekonomisk upphovsrätt.”

    ?

    Det är ju den vi har diskuterat hela tråden. Att vi sedan gör det fritt och gratis här, det är ju – nästan – en helt annan sak (men om man ska vara knepig går det förstås i varandra; upphovsrätten är – om du läste länken tidigare – intimt förknippad med yttrandefriheten). Jag talar om författarens rätt till sitt verk, författarens rätt att yttra sej, och därmed att inte yttra sej och att ta ansvar för sitt verk.

    Men författare – och andra kulturarbetare – är både medborgare och – just – kulturarbetare. Precis som läkare behöver gå till doktorn behöver vi också konsumera och debattera. Vi har också personlig integritet och medborgarrätt. Och upphovsrätt.

    Erik S:

    Jag har ju skrivit att fildelning redan upptäcks – alltså upptäcks brott. Själv är jag ingen kriminaltekniker eller jurist. Mitt jobb är inte att se till algar efterlevs, utan att skriva. Folk både åtalas och döms för brott mot upphovsrätten, det är tillräckligt. Laddar man upp och ned en massa ljudböcker eller filmer eller låtar, då får man räkna med att man åker dit. Och att man får myndigheterna på sej. Är man inte kriminell, då går man fri.

    Men. Vad är problemet? Det finns redan nu möjligheter att ladda hem saker – lagligt – och betala för dom, eller låna på bibblan, digitalt också. Varför använda sej av någon slags förföljelseneuros – Storebror ser dej – för att möjliggöra att upphovsrättsinnehavare inte skyddas?

    • Vi har pratat om ekonomisk upphovsrätt, därför att det är helt meningslöst att diskutera ideell upphovsrätt, då det är ytterst få som som anser att den ska slopas. Finns säkert några som vill slopa den med, men knappast något av partierna.

      Och ja, du hade en opinionsbildande artikel som du visade upp. Den har fortfarande ingenting att göra med kommersiell upphovsrätt. Artikeln behandlar att när man kunde bli fri från rika och mäktiga aktörer så kan ha riktigt fri yttrandefrihet. Detta stämmer vare sig du (eller troligare, din förläggare) har ett livslångt (+70 år) monopol på att tjäna pengar på verket eller ej.

      Alltså har du fortfarande inte svarat på min fråga varför den kommersiella upphovsrätten ska vara tills du dör och mer därtill.

  30. ’embryo’

    Jag vet mycket väl varför du ständigt undviker kärnfrågan om hur brott mot upphovsrätten ska kunna upptäckas. Denna gång hänvisar du diffust detta till kriminaltekniker och jurister.

    För att kunna upptäcka dessa upphovsrättsintrång måste vi nämligen införa ett informationstotalitärt samhälle, och jag förstår att det är känsligt.

    Och det är det här – rätten till ett liv utan att staten ska få snoka i allt, dvs rätten till personlig integritet, en mycket viktig och stark rätt, ja, ett fundamenta i ett demokratiskt samhälle – som folk äntligen har börjat få upp ögonen för nu, och till delar förklarar Piratpartiets framgångar:

    Så för att avsluta: Upphovsrättskramarna talar sig gärna varma om ALLT avseende upphovsrättens förtjänster ur alla tänkbara och otänkbara(!) perspektiv, men

    när det kommer till konsekvenserna av deras tankegångar, då är de inte lika mångordiga. För de förstår givetvis att ingen vill ha det kontrollsamhälle som blir konsekvensen om de får sin vilja igenom!

    För mig är valet synnerligen lätt att göra fast jag själv verkar inom kultursektorn och är upphovsrättsinnehavare:

    1) Rätten för medborgarna att få ha sina privatliv skyddade, att få ha sin personliga integritet intakt, väger oerhört mycket tyngre ur ett demokratiskt samhällsperspektiv än

    2) rätten för några särintressen med föråldrade affärsmodeller att få bryta medborgarnas integritet och införa det kontrollsamhälle som oundvikligen blir följden i syfte att upptäcka upphovsrättsintrång.

    /Erik S

  31. Chrisse:

    Du tycks inte begripa arbetsförhållandena det minsta. Eller läsa texten ordentligt som jag länkar till. Och pirater i stort begriper nog inte hur upphovsrätten fungerar, när dom välvilligt anser att den ideella rätten ska vara livslång. Eftersom givetvis kan man med hjälp av den ideella upphovsrätten hindra både piratkopiering och plagiering och olovlig spridning på nätet. Och då är ni tillbaks på ruta 1. Ni kommer inte att få tillgång till dom där filmerna och dom där låtarna gratis.

    Det enda sättet att se till att det digitala kulturarvet blir beständigt och djupt är att bygga det med upphovsrätten som grund. Via schysta licenser och avtal kommer alla – från forskare och yrkesfolk till hemmanyttjare – få ett stabilt och hederligt nät att nyttja och verka i.

    Artikeln/länken handlar dessutom visst om ekonomisk upphovsrätt; det är när författaren står fri och egen som han har verkligt ansvar och verklig frihet. Och ju mer tillgängliga våra verk är på nätet, desto viktigare är det att dom skyddas av en stark upphovsrätt. Annars kommer kulturarbetare ge upp sitt kall. Och kulturarbetare är inga isbärare; dom bär istället analysen, genomsynen, förklarar tillvaron. Det är ett viktigt jobb. Varje stark civilisation har ett vitalt kulturliv och tryggade upphovsmannaskap.

    Upphovsrätten omfattar inte idéer, principer och tankar. Upphovsrätten skyddar verket, dess uttryck. I och med upphovsrätten tillfaller visst ansvar och vissa rättigheter (till sitt verk och till inkomst ifrån det) upphovsmannen: författaren, den fria tänkaren, konstnären. Och det kan ses som en garant för yttrandefriheten.

    Erik S:

    Du målar upp ett påhittat skräckscenario med avsikten (eller vad det nu är: okunnigheten, illvilligheten) att tillintetgöra konstnärskap.

    Att kalla upphovsrättsinnehavarna för “några särintressen” är oförskämt och dessutom fel. KLYS representerar 50 000 kulturarbetare, och sedan finns det massor med människor som lever av och kring kulturjobb utanför det.

    Att hävda att dom illegala fildelarna ska ha rätt att fortsätt sina tilltag, på bekostnad av dom som skapar det som laddas ned, det är både ologiskt och leder till majoritetens förtryck av minoriteten.

    Upphovsrätten är i princip teknikneutral.

    • Jodå, jag har läst igenom artikeln (läste den nu igen bara för att vara säker). Den talar om ekonomisk upphovsrätt, inget annat. Och den har inte mer rätt för det.

      I lagboken finns det en och endast en upphovsrätt. Det ideella och komersiella delarna är något som man dock måste bryta upp det till.

      Den ideella biten består av att ingen ska någonsin kunna påstå att någon annans verk är sitt. Heller inte ren plagiering, där små saker ändras. Däremot säger den absolut ingenting om att du är den enda som har rätten att kopiera och sprida verket. Det är ditt verk, och ingen kan ta åt sig äran av det. På gott och på ont. Den rätten är din och den kommer vara så för evigt (eller åtminstone tills du är bortglömd).

      Den ekonomiska biten innehåller bland annat hur och när verket får spridas. Denna del innehåller den _negativa_ rättigheten (en negativ rättighet är ju egentligen en skyldighet för alla andra) att ingen annan för göra en kopia på ditt verk. Det är denna rätt som sträcker sig livstid +70 år. Denna rätt är till för att ge folk ett incitament att skapa nya verk.

      Överlag försöker bolagen att grumla ihop dessa delar, så att det inte ska kunna gå att särskilja dom.

      Dock så är jag fullständigt övertygad om att den ekonomiska delen inte stämmer längre, om den har stämt överhuvudtaget. varför? Finns flera orsaker.

      1. Hitta någon som säger att dom började skapa för att tjäna pengar, inte av andra skäl. Tjäna pengar på sin hobby är en bonus, inte ett krav.

      2. Upphovsrätten ser till att några få ser till att ingen annan kan sprida verk, trots att dom i många fall inte ger ut vissa album, böcker etc själva. Det gör att vi får ett bortfall av kultur, trots att rätten tillkom för att få fram mer kultur.

      3. Tekniken har hela tiden gått framåt så att det har blivit billigare och billigare att producera. Det gör att alla kan skapa, och därmed är det inte lika nödvändigt med ett monopol på 120 år eller så. Folk kommer ändå betala för att få “rätt” version.

      4. Den hindrar det som verkligen, verkligen kan bli den riktiga kulturboomen, deltagarkulturen. Jag kan i dagens läge inte remixa och resampla hur jag vill. Finns mängder med skräckexempel på där upphovsrättsjurister har gått för långt. T.ex dokumentärer som fått klippa bort scener för att det funnits upphovsrättskyddat i bakgrunden, youtube som fick ta bort en dansande unge för att radion stod på i bakgrunden etc.

      Aldrig funderat på varför det inte finns filmklipp eller ljudklipp på wikipedia? Trots att det kanske skulle kunna vara schysst att faktiskt kunna höra artisten, inte bara läsa om den.

      Sen sätter du alldeles för stor tilltro till dig själv när du förklarar hur nödvändig kulturarbetarna är för analyser och opinionsbildningar. Dina analyser och opinionsbildningar är inte mer värda än mina. Eller försöker du säga att ni står över oss andra?

      Eller ja, du kanske har rätt. Jag är ju bara en usel programmerare, mina verk räknas inte och har inget skydd. Inte ens ett litet uselt patentskydd.

      Kan väl när jag ändå håller på, hur ska vi stoppa all fildelning med upphovsrättsskyddat material på internet enligt dig? Har du något bra konkret förslag som inte kan missbrukas eller leder till ett totalitärt samhälle?

  32. ’embryo’

    Som vanligt undviker ni sorgfälligt KONSEKVENSERNA av era upphovsrättkramartankar!

    Så jag upprepar det igen: Hur ska upphovsrättsintrång kunna upptäckas?

    Ja, dessa upphovsrättsintrång kan givetvis upptäckas, men då får vi införa en informationstotalitär stat också. Hur ska man annars kunna kontrollera vad som finns i
    – mobiltelefoner,
    – USB-minnen,
    – på folks datorer, vad som skickas över internet
    – via mail,
    – via filöverföringar (messenger, Skype, filhotell (Rapidshare, Megaupload, Mediafire), osv)
    – via VPN-förbindelser,
    osv, osv.

    Det är definitivt inget skräckscenario jag målar upp. Det är bara att läsa innantill i propositioner och gällande lagar. Och dessutom har vi ACTA på gång (som Karl Sigfrid skrivit förtjänstfullt om här flera gånger) där upphovsrättskramarorganisationerna har full tillgång till dokumenten, men inte motpartsorganisationer eller allmänhet.

    ACTA startades av USA som är irriterade på att WIPO är för långsamma med att få till stånd implementering av drakoniska lagar mot upphovsrättsintrång, så USA använder sin handelstyngd för att via ACTA sluta handelsavtal direkt mellan länder istället, och därmed kortsluta de demokratiska processerna.

    IPRED (redan gällande lag) och ACTA (kommande handelsavtal) är bara två exempel på företeelser som överhuvudtaget inte har att göra i demokratiska rättssamhällen.

    IPRED, som är gällande lag, tillåter intrångsundersökningar hemma hos enskilda oavsett storlek på upphovsrättsintrånget (det finns ingen “lägsta gräns” för att få tillstånd för en intrångsundersökning). IPRED är naturligtvis en helt groteskt upphovsrättskramarspecialsydd och djupt rättsosäker lag, men den är införd.

    Det finns ingen oberoende forskning som visar att fildelning orsakar ekonomisk skada för kultursektorn. Professor Robert Wallis, för att ta ett exempel, vittnade om detta under den politiska teatern som vi nyss har fått vara med om – rättegången mot The Pirate Bay. Så kom inte dragande med KLYS, MPAA, RIAA, IFPI, SAMI, osv och det trötta argumentet om att vi mångtusentals kulturarbetare står och faller med fildelningens vara eller icke vara.

    Däremot påverkar givetvis en ekonomisk lågkonjuktur även kulturlivet, vilket vi ser i dessa dagar.

    Ni har hållit på likadant sedan åtminstone 1920-talet då radiokristallmottagaren kom! Då skulle också kultursektorn gå under. De levande musiken skulle dö sade ni. Samma visa var det när stumfilmen ersattes av ljudfilm. Alla stackars biografpianister skulle svälta ihjäl. Och så har det fortsatt vid varenda tekniksskifte. Kassettbandskopiering var enligt er en katastrof. Videobandspelaren var en katastrof. Ni försökte förbjuda diskoteken i Sverige på 70-talet! (den sk “dansbandsdöden”). Digitala trummaskiner orsakade stora strider i USA på 70-talet (trumslagare skulle svälta ihjäl). Och sedan detta med fildelning (Napster, Kazaa, bittorrent, osv). Det är enligt er en katastrof för kultursektorn. Tja, så där håller ni på hela tiden.

    Realiteten är att kultursektorn aldrig har varit större än den är nu! Det levande musiklivet t ex har aldrig varit större i Sverige. Varenda litet band kan göra högklassiga inspelningar i ett garage till en billig peng, tack vare den teknik som nu finns till mycket överkomliga priser) och det finns spelningar överallt i landet.

    Visst: ett särintresse har drabbats då det säljs färre plastbitar med fonogram

    (CD-skivor) för CD-skivorna är klumpiga och ohanterliga och omsprungna av andra smidiga fonogram (t ex MP3-filer),

    men musiklivet totalt med live-scenen omsätter mycket mer pengar än det någonsin gjort.

    Dataspelsbranschen är en annan viktig del av kulturlivet som är enormt stor ekonomiskt.

    Det som sker är alltså en normal omfördelning av tid och resurser
    (t ex från inaktivt lyssnande på plastbitar till aktivt musikskapande och interaktion med dataspel).

    Men ni försöker genom allt mer repressiv lagstiftning vrida klockan tillbaka.

    Jag accepterar era ståndpunkter som lobbyister och upphovsrättskramare, men jag, och alltfler andra för varje dag, ser och vägrar acceptera konsekvenserna av era ståndpunkter:

    1) Rätten för medborgarna att få ha sina privatliv skyddade, att få ha sin personliga integritet intakt, väger oerhört mycket tyngre ur ett demokratiskt samhällsperspektiv än

    2) rätten för några särintressen med föråldrade affärsmodeller att få bryta medborgarnas integritet och införa det kontrollsamhälle som oundvikligen blir följden i syfte att upptäcka upphovsrättsintrång.

    /Erik S

  33. “Ni har hållit på likadant sedan åtminstone 1920-talet då radiokristallmottagaren kom!”

    Nu har en sån som jag inte varit med sen 1920-talet. Men jag vet att varje nytt tekniskt framsteg har fått anpassa sej på ett bra sätt efter upphovsrätten. Den är i princip teknikneutral. Människan kommer före maskinen.

  34. ’embryo’

    För övrigt så har du fel återigen: “varje nytt tekniskt framsteg har fått anpassa sej på ett bra sätt efter upphovsrätten”

    Du kan inte alls din upphovsrättshistoria ser jag. Om vi bortser från det ursprungliga syftet med upphovsrätt (att de styrande i England ville kontrollera det som trycktes och därför gav vissa utvalda tryckerier sk “copyright”. Dessa utvalda tryckerier fick som motprestation lova att inte trycka något som de styrande ej godkänt) utan går till “modern” upphovsrättslagstiftning, 1900-talet och framåt:

    Det som har skett avseende upphovsrätten är att den pga lobbying från kapitalstarka upphovsrättsorganisationer hela tiden blivit alltmer förlängd,

    samt förvanskad, två exempel:
    1) den från början intressanta hip-hop/rap-stilen dödades t ex genom att inte ens bråkdelar av redan skapad musik fick återanvändas. Så därför läggs ofta hjärndöda bakgrundsljudmattor ut nu utan det minsta sekundlån av något läckert tidigare inspelat riff, allt i syfte att undvika stämningar för “upphovsrättsintrång”)

    2) har ni sett det 30 sek korta klippet som mamman lade ut på sitt 18 månaders barn “dansandes” till ett extremt lågkvalitativt (ljudmässigt sett) bakgrundsbröl. Upphovsrättsindustrin lyckades identifiera bakgrundsbrölet och stämde mamman!!

    Man tar sig för pannan!
    Upphovsrättskramare i ett nötskal.

    Det finns ingen koppling till teknik i detta. Endast ett syfte att ständigt utöka och maximera upphovsrätt. Dödsår +95 år var det senaste absurda förslaget, då ni ansåg att dödsår +50 år var alldeles för litet avseende fonogram. Dödsår + eternity är er våta dröm.

    Jag upprepar även kärnfrågan som ni upphovsrättskramare aldrig vill svara på: Hur ska upphovsrättsintrång kunna upptäckas?

    Innan du ger ett svar på denna viktiga fråga för du ej en seriös debatt.

    PS. Se mitt inlägg “June 12, 2009 at 4:15” för information om VARFÖR upphovsrättskramarna hela tiden undviker att svara på denna enkla fråga.

    /Erik S

  35. Yo, Embryo! (via Magnus?)

    Kul att se dig i farten igen. Vill bara påpeka att den Erik S som du pratar med i tråden här ovan inte är jag (Erik Sundvall) utan någon annan Erik med efternamn på S.

    Vi hade ju ett relaterat samtal i hos Farmor Gun som jag sammanfattade ur min vinkel på http://erik.urgott.se/2009/06/star-upphovsratt-mot-medborgarratt.html

    Kommer du ihåg att jag sade att tekniskt insatta vet att det inte går att stoppa alla upphovsrättsbrott utan total övervakning. Din formulering att tillåta “illegalt spill” upfattar jag som ett erkännande av detta, men om du inte (avsiktligt?) vill reta gallfeber på teknikintresserade skadar det inte att vara tydligare på den punkten i varje ny diskussion.

    För övrigt tror jag att Lessigs resonemang i boken Remix, om att det kan vara en befrielse att släppa kontrollen/ansvaret över viss (inte all) användning/omarbetning av verk, kan vara av intresse för denna diskussion. Läs t.ex. på sida 257 i http://www.bloomsburyacademic.com/remix.htm

    “This problem comes not, paradoxically, from a lack of control. It
    comes from too much control. Because the law allows the copyright
    owner to veto use, the copyright owner must worry about misuse.
    The solution to that worry is less power. If the owner can’t control
    the use, then the misuse is not the owner’s responsibility.”

    Men läs hela kapitlet för att få sammanhanget. Lessig för ett intressant och genomtänkt resonemang om kommersiellt och icke-kommersiellt.

  36. Erik Sundevall:

    Jag skrev samma sak tidigt i den här diskussionen:

    “Givetvis får vi räkna med lite illegalt spill; alla håller ju inte fartbegränsningen, trots att andra blivit av med körkortet. Men vi får hålla på principer och hoppas på folks ärlighet. Har man ägnat sej åt storskalig upp- och nedladdning, då vet man ju att man begår olagliga handlingar och måste räkna med att man kan åka fast.”

    Jag håller inte med Lessig att “less power” är lösningen. Jag anser att dialog, fiffiga avtal och öppna licenser – där brukaren kan anvädna materialet och där upphovsmannen får betalt – är bättre. Men Lessig är inne på sådana lösningar också. Och han tänker framåt, vilket många upphovsrättskritiker och fildelare inte gör: dom saboterar ett välvilligt samtal. En sådan som Lessig tål mothugg och skapar nya tankar; jag tror inte att hans idéer alltid är lösningen, men dom för samtalet framåt.

    Här hans blogg: http://www.lessig.org/blog/

    Erik S:

    Du har fel. Upphovsrätten har hela tiden omformat och påverkat teknikutvecklingen. Och det är bra. Vi ska inte låta maskinerna styra oss. Vi ska inte låta tekniken ta överhanden. Det är en mänsklig svaghet som leder – alltid – till katastrofala följder. Fråga Oppenheimer.

    Givetvis kommer det alltid att finnas kuriösa exempel på fall där upphovsrättsinnehavare är onödigt rigida och svåra att ha att göra med. Men det är: kuriosa. Och dom har dessutom rätt att vara det.

  37. Hej igen Embryo!

    Lessig har ju under många år i ett antal böcker och artiklar vridit och vänt på bl.a. upphovsrätt. I boken “Remix” ser han tillbaka, sammanfattar och föreslår vägar framåt. LÄS BOKEN! Lessig fokuserar nuförtiden istället på att bekämpa korruption i bl.a. kongressen (http://change-congress.org/) så att läsa “Remix” ger mer om upphovsrätt än att följa hans blogg för närvarande.

    Läs varför Lessig skiljer så mycket på kommersiellt och icke-kommersiellt och varför han vill avkriminalisera kopiering och privat fildelning. Motivera gärna varför du inte gillar “less power” i icke-kommersiella syften (efter att ha läst sammanhanget och inte bara mitt lösryckta citat). Jag tror du skulle se poängerna Lessig har och hur hans förslag hänger ihop.

    Varför vill du kontrollera sådan kulturanvändning som inte genererar pengar? Varför inte ha lagstiftning som fokuserar just på att rikta verkliga genererade pengar till upphovsmän istället för att krångla till det med dagens ensidiga fokus på exemplarframställning?

    Har du barn? Under tidiga år vill man hjälpa och på ett positivt sätt delvis “kontrollera” dem så att de ska klara sig så bra som möjligt senare, men så småningom måste man släppa kontrollen och låta dem leva sitt eget liv utan “kontroll”. (Även om man lagt ner otroligt mycket kärlek, engegemang, tid och pengar, under deras uppväxt, mer än de för de flesta böckers tillkomst förmodar jag.) Känner du inte på liknande sätt för dina litterära verk? Barnen, du och omgivningen glömmer inte deras ursprung, inte ens om de hjälper till att tjäna pengar åt någon annan eller gläder någon annan helt utan ekonomisk ersättning.

    Varför denna möjligen fåniga liknelse? Jo jag vill försöka begripa varför “kontrollbehovet” för litterära verk skulle sträcka sig bortom kommersiell/professionell användning. Berätta!

    När jag författar forskningsartiklar vill jag inget hellre än att de ska läsas, spridas, återanvändas och byggas vidare på, jag vill inte bestämma hur de används (även om jag i och för sig är mycket nyfiken på det). Beror skillnaden bara på att jag fått betalt under tiden jag skrev dem eller är det något annat fundamentalt annorlunda som skiljer sig?

  38. Liknelsen med barn är både bra. Och inte.

    Jag har barn. Dom är alldeles egna. Dom har inte med mig att göra. Jag kan bara se dom växa. Och älska dom. Dom är inte mitt jobb. Dom skulle jag dessutom aldrig diskutera på internet.

    En diktsamling skriver jag. Den är ett hantverk. Ett krus. En båt. Jag skriver, sätter segel. Och sjösätter. Och står kvar på land. Och när den seglar till läsaren är den inte min baby längre. Det vill jag inte. Jag måste göra nya. Skriva nytt. Men allt den ger av inkomst och av (tsss) ära, ska förstås falla tillbaks på mej.

    Varje diktsamling är dessutom en del av ett livsverk. Om mina texter publiceras i andra, nya sammanhang är det givet att jag ska tillfrågas – eller om man skapar schysta avtal och licenser där texterna tillåts användas (mot ersättning); men allt det där finns redan och är möjligt. Upphovsrätten är teknikneutral.

    Men relationen dikt/text – författare är komplex – och olika från person till person. Upphovsrätten är dock genial, även där; den är generell och rättvis. Man kan vara manisk kontrollfreak, eller man kan släppa på allt. Men – och det är ju grundpoängen – man får göra som man själv vill.

  39. ’embryo’

    Tillåt mig återknyta din diktsamling till kärnfrågan igen:

    —————
    Hur ska upphovsrättsintrång upptäckas i de fall din diktsamling sprids olovligt?
    —————

    (Det enda svar du hittills har gett är “Brott mot upphovsrätten upptäcks ju” och det är, med förlov sagt, inte mycket till svar för att komma från någon som i övrigt visar prov på godkänd skriftlig uttrycksförmåga)

    Låt mig exemplifiera för att hjälpa dig på traven: Hur ska upphovsrättsintrång av din diktsamling upptäckas i de fall den t ex finns

    1) i datorer i folks bostäder
    2) i folks mobiltelefoner
    3) mailad via hotmail, yahoo, gmail, m fl
    4) skickad som bilagor via MSN Messenger, Skype, osv

    Jag väntar med spänning på ditt svar. Och man behöver definitivt inte vara “kriminaltekniker eller jurist” (som du tidigare hänvisat till) för att svara på detta.

    PS. Se mitt inlägg “June 12, 2009 at 4:15″ för information om VARFÖR upphovsrättskramarna hela tiden undviker att svara på hur upphovsrättsintrång ska upptäckas.

    /Erik S

  40. Erik S:

    Du får ju kopiera för husbehov. Men du får inte distribuera i stora volymer och du får inte lägga ut på nätet.

    Du upprepar att jag inte ger svar på din fråga, medan jag skriver att brott upptäcks, fildelare åker fast. Det räcker bra för mej. Det handlar om principer. Man får inte piratkopiera. Att en del människor ändå kommer att göra det och kommer att hitta nya vägar att göra det, det är en annan fråga. Där får teknikerna jobba för att ligga före; men så ör det med all kriminalitet, från cykeltjuvar till internetbedrägerier.

    Hittar jag min poesi på nätet har jag alltid ett val som upphovsman. Antingen ber jag personen i fråga ta bort dikten, eller inte. Jag kan i sista hand kräva skadestånd. Oftast är det av okunnighet och inte av illvilja som man distribuerar vidare, så då kan man som upphovsman antingen låta det bero eller se till att källor hänvisas noga och att man citeras korrekt (eftersom det är väldigt vanligt att man inte vet vare sej hur man publicerar, citerar eller anger källor). Bleve det en större spridning vore förstås ekonomiska incitament av vikt. Och det är sådana principer som vi talar om här, mest. Men grundprincipen är densamma: Det är mitt verk, jag har rätt till det och till ersättning för det.

    Jag tar gärna Wendy Cope som exempel, en mycket läst och underfundig brittisk poet:

    “You like my poems? So pay for them”

    “A poem is very easy to copy, whereas nobody is going to photocopy or download a whole novel or work of non-fiction. Poets are thus especially at risk if people do not know and respect copyright law.”

    http://www.guardian.co.uk/books/2007/dec/08/featuresreviews.guardianreview14

  41. ’embryo’

    Det är just detta som är så skrämmande med er upphovsrättsmaximerare:

    Att upphovsrättsintrång upptäcks räcker bra för er! Konsekvenserna för samhället och landets befolkning i övrigt struntar ni i helt och hållet.

    För att kunna upptäcka ett upphovsrättsintrång i din diktsamling om den finns

    1) på datorer i folks bostäder, så måste du begära handräckning av kronofogdemyndigheten för en sk intrångsundersökning för att säkra bevisning (detta har du rätt till redan idag genom IPRED och IPRED sätter ingen lägsta gräns för upphovsrättsintrång för att en intrångsundersökning ska kunna beordras)

    2) i folks mobiltelefoner, så måste mobiltelefonen beslagtas och undersökas

    3) mailad via hotmail, yahoo, gmail, m fl så måste mailtrafiken övervakas och analyseras.

    4) skickad som bilagor via MSN Messenger, Skype, osv, så måste trafiken övervakas och analyseras.

    Detta var bara fyra exempel, det finns fler…

    Detta räcker bra för dig. Ja, jag förstår det. Man kan ju nämligen inte komma så mycket längre när det gäller att radera folks integritet och skyddade privatliv. Allt för att kunna säkra bevis avseende eventuella upphovsrättsintrång. En kontrollstat, som vi aldrig har varit med om i historien för att tillgodose ett fåtal särintressen med föråldrade affärsmodeller.

    Inte undra på att Piratpartiet når stora framgångar och att andra partier därför helt plötsligt börjar sjunga i samstämmig kör om hur viktigt det är att värna personlig integritet och skydda människors privatliv. Inga människor vill ju ha ett sådant samhälle (ja, förutom ni upphovsrättsmaximerare och era lobbyingorganisationer).

    Din “moraliska” rätt till din diktsamling må erkännas. Däremot så blir åtgärderna för att upptäcka upphovsrättsintrång av din diktsamling så groteska att andra mycket viktigare samhällsintressen:

    – medborgares rättigheter till att vara fredade från staten,
    – medborgares rättigheter till att få ha sin personliga integritet intakt

    väger mycket tyngre än din moraliska rätt och den kontrollstat som obönhörligen blir följden om upphovsrättsintrång ska upptäckas.
    För att upphovsrättsintrången ska upptäckas så måste nämligen hela folket svepas in i övervakningen och kontrollstaten!

    Datakommunikation fungerar så: det går inte att separera små, små, små datapaket från andra små, små, små datapaket om man inte först har fångat in alla. Sedan kan man analysera. Detta har åskådliggjorts med all önskvärd tydlighet under den fortgående debatten runt FRA-lagen. FRA vill kunna spåra och upptäcka vissa företeelser, men för att kunna göra detta så får de i princip ALL Sveriges datatrafik speglad till FRA.
    Dvs, för att hitta nålen i höstacken får de tillgång till hela höstacken.

    Även om det multinationella skivbolaget EMI skulle gå i konkurs pga att de inte kan ställa om sin affärsmodell och hitta nya affärsmodeller då folk inte längre köper deras plastbitar (CD-skivor) så må så vara! Medborgares rätt till skyddade privatliv och integritet väger oerhört mycket tyngre än ett skivbolag. Musikdistributionen och musikproduktionen, och musiklivet kommer dessutom att frodas vidare utan EMI.

    Ta inte illa upp men din diktsamling är faktiskt inte värd så mycket att upphovsrättintrång i den motiverar att vi ska leva i en informationskontrollstat.

    /Erik S

  42. Erik S:

    Ursäkta mej, men dina föreställningar är inte helt jordbundna. Du sätter likhetstecken mellan att skydda sin upphovsrätt och att skapa en “informationskontrollstat”. Det där är en illusion, inbillning. Det finns inga upphovsmän som vill skapa en sådan stat; upphovsrätten fungerar åt precis det motsatta hållet. Genom upphovsrätten skyddas det fria ordet.

    Författare, musiker, filmare, fria debattörer, kulturarbetare: vi är också medborgare – och tänkande sådana – med rätt till vår personliga integritet.

    Dina konspirationsteorier förtar diskussionen om riktigt allvarliga ämnen; det handlar om tiotusentals upphovsmäns rätt till sitt jobb och till sina livsverk.

    http://www.expressen.se/ledare/sakinemadon/1.1562667/sakine-madon-krigspsykos-i-bloggosfaren

  43. Erik S:

    Dina konspirationsteorier om en informationskontrollstat har ingenting att göra med upphovsmännens rätt till sitt jobb och sitt verk. Upphovsrätten säkrar och tryggar det fria ordet, inte tvärtom. I en informationskontrollstat (finns det någon fri, demokratisk stat som egentligen är sådan – eller är det en kraftig hallucination?) finns det förstås inte utrymme för någon upphovsrätt, eftersom staten (det är vi, märk väl) då måste kontrollera alla yttranden, alla utsagor, alla ord.

  44. ’embryo’

    Det var inte mycket till svar, för att komma från din annars så flödande penna! Det är även tecken på mycket dålig retorisk förmåga att börja hänvisa till konspirationsteorier istället för att klarlägga sakfrågor.

    Nåväl…

    Tillbaka från ditt filosofiska (om jag uttrycker mig positivt) resonemang om det fria ordet till det som är viktigare – kärnfrågan:

    —————
    Hur ska upphovsrättsintrång upptäckas i de fall din diktsamling antas spridas olovligt?
    —————

    Läs gärna på vilka lagar som redan finns (och vilka möjligheter dessa har gett er upphovsrättsmaximerare) och vilka som är på gång innan du börjar försöka skapa dina egna illa underbyggda “konspirationsteorier” om folk som ej delar din uppfattning:

    -IPRED
    -Telekomdatalagringsdirektivet
    -Acta

    Läs gärna även på om den vägledande “proportionalitetsprincipen” inom svenskt rättsväsende och fundera på hur klokt den nu appliceras avseende påstådda upphovsrättsintrång i din diktsamling.

    Exempelvis: Enligt IPRED så har du redan idag rätt att ta hjälp av kronofogdemyndigheten för en sk intrångsundersökning (kronofogdemyndigheten kan bära bort familjens datorer) för att säkra bevis i en bostad där din diktsamling EVENTUELLT finns i form av olovligt exemplar. Jag betonade eventuellt, eftersom IP-adresser är ett mycket oexakt sätt att knyta upphovsrättsintrång till personer. Eller för att uttrycka det klarare: en IP-adress har överhuvustaget ingen som helst precision i att knyta en person till ett eventuellt upphovsrättsintrång, vilket en mängd rättsfall även har slagit fast.

    Men vad gör det dig om rättssäkerhet, proportionalitetpricipen, brevhemligheten, den personliga integriteten och det skyddade privatlivet ryker all världens väg? Att kunna spåra eventuella upphovsrättsintrång av din diktsamling är tydligen viktigare än allt detta.

    PS. Det är nu ca 15 månader till nästa riksdagsval. Kunskapsmassan hos befolkningen om vad ni upphovsrättskramare och era lobbyister har ställt till med ökar för varje dag. Detta kommer att återspeglas i valresultatet 2010

    (hur “gammelpartierna” väljer att tackla detta är ännu oklart, vi kan dock konstatera att valresultatet från EU-valet har sänt chockvågor in i gammelpartierna, speciellt om vi tittar närmare på demografin avseende åldersfördelning vs röstbenägenhet och partival)

    precis som dessa frågor återspeglades i EU-valets resultat nyligen. Dessa oerhört centrakla frågor frågor om integritet och individers rätt till skyddat privatliv har nu nått en bredare spridning och det finns ingenting som tyder på att dessa kärnfrågor för ett demokratiskt samhälle kommer att minska i intresse.

    /Erik S

    • Dere me5 ve5kne!Ikke mot Islam. Men dere me5 se hva det er Sveits vedtok. Forbyr de relioign ?Forbyr de muslimer ? Det de har vedtatt er at de ikke skal ha te5rn som folk ste5r e5 gauler ut av ne5r det er tid for e5 ge5 i moskeen.Vi har ikke slike te5rn i Norge. Er vi like rasistiske ? Te5rnene kan sammenlignes med kirkete5rn som kimer inn til Gudstjeneste. Og bevaremegvel som det er diskusjoner om ne5r det skal ringes, hvor lenge det skal ringes, om det skal ringes i Norge.Og det som er se5 rart er at ne5r den diskusjonen kommer opp er det INGEN som nevner at dette er et tramp mot relioignsfriheten! Men ne5r det gjelder muslimene skal det liksom ve6re det ????Forklar forskjellen!

  45. Nej. Kärnfrågan är inte hur man ska komma åt den illegala fildelningen. Kärnfrågan är att det begås frekventa lagbrott, i och med att upphovsrätten kränks.

    Är polisen tvungen att gå in i din dator: go ahead. Upphör inte lagbrotten, tvingas man ju till hårdare åtgärder. Vilket jag – som trivs på internet och tror på nätet som en kommunikationskanal – tycker är oerhört beklagligt.

    Men att inte fildelarna kan begripa att det är deras eget beteende som tvingar fram hårdare lagar och tuffa åtgärder, det är märkligt.

    Du lider fortsatt av en överdriven misstro, eller är du skraj att lagbrott ska upptäckas? Själv fildelar jag förstås inte och känner mig inte hotad av dom nya lagarna. Jag känner mig mer hotad och otrygg på grund av virus, spam, olagligheter, attackerna mot oss upphovsmän, nätmobben: allt det där destruerar nätets frihet.

    PS. Dina siargåvor vad gäller kommande val stämmer inte överens med vad expertisen anser. Men, ingen av oss vet. Jag hoppas att såväl ungdomar som äldre inser att dom medborgerliga rättigheterna gäller för oss alla – även upphovsmän – och att det finns lika allvarliga frågor att ta tag i: ungdomsarbetslösheten (som skenar), den sociala utslagningen, klasskillnaderna (som ökar), rasismen (som kanske inte ökar men som flyter upp till ytan) och integrationsfrågorna. Ett parti som har på sitt program att destruera upphovsrätten – vilket leder till att yttrandefriheten hotas – är inte trovärdigt i längden. DS

  46. Pingback: Immaterialrätt är dåligt för samhällsekonomin (och mer). « The Pheleroxian Blog

  47. ’embryo’ visar sitt sanna ansikte allt tydligare.

    För att säkra bevisning för ett EVENTUELLT upphovsrättsintrång av en diktsamling genom att följa en IP-adress (en IP-adress som överhuvudtaget ej med någon säkerhet kan knytas till en viss person) så: “Är polisen tvungen att gå in i din dator: go ahead”

    Tja, rättssäkerhet, personlig integritet, skyddat privatliv, rättsväsendets proportionalitetsprincip, mm. Vad betyder det, bara upphovsrättsmaximerarna och upphovsrättslobbyisterna får sin vilja igenom.

    Idag kom även domslutet i USA. Jammie Thomas skall betala 15 miljoner kronor till upphovsrättsindustrin för att hon påstås ha fildelat 24 låtar.

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3089937.svd

    Ni upphovsrättsmaximerare och upphovsrättslobbyister applåderar givetvis och tycker att allt är i sin ordning och att propotionalitetsprincipen inom rättsväsendet är välbalanserad.

    Nåja, jag vet ju att detta bara är ett spel för att säkra intäktsströmmar och hålla liv i era döende affärsmodeller.

    Ni spelar spelet på olika sätt, med olika argument.

    Det spel som i fallet ’embryo’ är tragikomiskt är dock ’embryos’ patetiska argumentation för att upphovsrätt är en garanti för yttrandefrihet! Det är verkligen ett pseudofilosofiskt svammel.

    Låt oss gå till verkligheten ’embryo’. Dagens verklighet: Iran.
    Det är helt knäpptyst från dig och din upphovsrättslobby och upphovsrättsmaximerarna om Iran. De som verkligen kämpar för yttrandefrihet i Iran, vilka är det: ja, det löst klustrade nätverket bakom The Pirate Bay!

    (ja, givetvis är det andra som också kämpar, but you get my drift)

    Så låt oss åtminstone slippa höra rappakalja om upphovsrätt som garant för yttrandefrihet i fortsättningen, please.

    /Erik S

  48. Erik S, tagga ner litet, det kan visserligen hända att författaren bakom identiteten Embryo finner ett nöje i att reta gallfeber på upphovsrättskritiker ibland, särskilt de lättretade, men det kan också vara så att ni talar förbi varandra och att det finns saker i argumentationen eller den tekniska verkligheten som embryo helt enkelt inte förstår eller vill se, eller använder andra ord för.

    Som jag tidigare nämnt i diskussion med Embryo så tycker jag det är absurt att man skulle vilja använda upphovsrätten _mot_ sin publik, mot sina fans. Därför bör den reformeras t.ex. utifrån något i stil med idéerna i Lessigs bok Remix; kommersiellt upphovsrättsskydd skall användas mot andra som tjänar pengar på ens verk, en sorts automagiskt rätt så smart kulturstöd som styr om en del pengar från eventuella mellanhänder till upphovsmännen. Det var det den kommersiella upphovsrätten var till för från början. Delar av det som embryo kallar “illegalt spill” bör enligt Lessigs resonemang vara legal privat användning.

    En orsak till att upphovsrätten behöver reformeras är att tekniken har ändrat förutsättningarna så att upphovsrättsorganisationer nu ger sig på eller hotar privatpersoner i helt annan utsträckning än förr. Höll man bara tassarna ifrån icke-kommersiell remix/återanvändning och icke-kommersiell distribution precis som man i praktiken gjorde i gamla dar då kopiering skedde med videobandspelare, kassettband och kopiatorer så hade problemet inte varit så överhängande, och upphovsrätten hade då inte ifrågasatts lika hårt. Man satte förr dit kommersiella masskopierare och hade folkets stöd för det.

    Jag skulle vilja vända på embryos “det är deras eget beteende som tvingar fram hårdare lagar” till att det är upphovsrättsorganisationernas beteende och framgångsrika lagtolkningslobbyism som gör att upphovsrätten starkt ifrågasätts idag.

    Embryo, när du skriver…
    “Upphovsrätten har hela tiden omformat och påverkat teknikutvecklingen. Och det är bra. Vi ska inte låta maskinerna styra oss. Vi ska inte låta tekniken ta överhanden. Det är en mänsklig svaghet som leder – alltid – till katastrofala följder. ”
    …då blottas en stor skillnad i teknik- och frihetssyn samt kanske även en något annorlunda historieskrivning.

    När videobandspelarna kom talades det om filmindustrins kommande kollaps och “upphovsrätten” försökte stoppa tekniken med juridiska medel. Det gick tack och lov inte den gången, i efterhand kan vi se att en ny tidigare obefintlig marknad för hyr- och köpfilmer uppstod, nu kunde man få ut ännu mer från varje filmproduktion. Tänk om man hade begränsat tekniken? Liknande tongångar hördes givetvis även om kasettbanden.

    Upphovsmännen överlevde alltså att lagringsmedia demokratiserades från “read only” till “read and write”, upphovsmännes värld rasade inte samman för att privatpersoner plötsligt hade makten att själva kopiera. Samma demokratisering håller nu på att ske även för distribution, privatpersoner kan nu nå och sprida kultur själva utan att som tidigare vara hänvisade bara till de stora distributionskanalerna. Jag gissar (och tycker mig se) att nya affärsmöjligheter skapas även nu (precis om när videon kom), förutsatt att “upphovsrätten” inte lyckas stoppa utvecklingen den här gången heller. (Men denna gång verkade det behövas partibildning för att uppmärksamma det hela.)

    Embryo, skulle du kunna utveckla din vinkel på “yttrandefrihet”, jag fattar inte alls hur en begränsning av den kommersiella skyddstiden eller frisläppandet av icke-kommersiell remix och distribution på något sätt skulle kunna begränsa yttrandefriheten. Snälla förklara.

    Iranexemplet är intressant. Alla tekniskt insatta (ebryo med tror jag) vet att enda sättet att helt stoppa privatpersoners fildelning är en kombination av att övervaka all datatrafik och att förbjuda anonymitet på nätet, eftersom att ju mer upphovsrättsbeivrare och andra nyfikna tränger sig på desto mer skyddar sig de som inte vill bli övervakade.

    Nu åter till Iran, hade anonymitet på nätet varit förbjudet i Sverige på grund av upphovsrättsskäl så skulle vi inte tillåtas att sätta upp de anonymisersande proxyservrar som nu hjälper iranier att anonymt nå och sprida information. Varför inte? Jo, precis samma teknik kan användas för att ostraffat hämta och sprida upphovsrättsskyddat material.

    Embryo, förstår du att din rädsla för att “låta teknik ta överhanden” inte alltid gynnar demokrati och frihet? När murar rivs så att människor plötsligt får tillgång till effektivare kommunikation och kulturspridning, innebär det verkligen att “låta teknik ta överhanden”?

    – – – Snutten nedan är inte lika konstruktiv som ovanstående text. Känsliga upphovsmän bör sluta läsa här. – – –

    När jag ibland blir trött på upphovsrättskramare som inte inser förändringsbehovet och (till skillnad från Embryo) dessutom inte vill diskutera saken, tycker jag mig ibland höra dem säga: “Om ingen vill köpa mina verk eller betala för att lyssna till mig så ska jag tvinga dem! Om någon bläddrar och läser smakprov ur min bok i en bokhandel eller provlyssnar på min musik så ska de betala! Tänk om de lär sig en av mina dikter utantill (utan att betala) och tycker att den är så bra att de lär sina kompisar den (utan att betala), det vore katastrofalt! Mina, mina, dom är mina, bitar av min själ! Korta dikter är för lättstulna, de kan memoreras, jag vill ha mina böcker inplastade och larmade i affären. Stjäl inte min själ (men jag säljer den gärna)! Grisen i säcken är den rätta affärsmodellen, jag har lagen och den sunda moralen på min sida! Har du bara pengar att stödja två författare i månaden så ska du banne mig inte läsa mer än två, tjuvläser du en bok av mig denna månad har jag ju inte någon garanti för att du betalar en annan bok av mig en annan månad, du din snåla finniga fildelarfjortis, och förresten hur i hela friden fick du rösträtt?”

    Nej nu blev jag visst onödigt grinig själv, nu behöver jag nog själv tagga ner, dags att sova. Natti natti!

  49. Iranexemplet är avgörande; den visar hur snett piraterna har hamnat, just i sitt försvar av den illegala fildelningen. Nu jämförs kampen för fri fildelning med frihetskampen i Iran; snacka om att jämföra äpplen och päron.

    Det är ändå så skönt att nätet kan visa sin egentliga styrka. Men blanda inte ihop kampen för yttrandefrihet och upphovsrätt med viljan att fildela fritt.

    Jag har kommenterat det i Livbåten (kan inte hålla mig i hur många trådar som helst):

    “Det är verkligen skönt att nätets frihet och styrka uppenbaras, igen. Det är den här folkliga anarkismen och solidariska kollektivismen som jag har saknat. Ordet som svävar ovanför maktsfären.

    Men (det finns förstås ett men): som du mycket riktigt skriver har myntet två sidor. När man blandar ihop lagstiftning mot upphovsrättsbrott med den här frihetsivran, det är då man fastnar i fläkten. Eftersom: upphovsrätten är ett syskon till yttranderiheten. Eller: hur tror du att man ser på upphovsrätt i Iran?

    Så, vi kan hoppas att den här aktionen får piratleden att mogna in i insikten att nätet verkligt kan ha kraft. Om man respekterar varandras rättigheter.

    I Iran – en av världslitteraturens verkliga källor – kämpar säkerligen poeter och författare för rätten till sitt ord; samma slags upphovsrätt som piraterna angriper.

    För frihetskampen! Värna upphovsrätten!”

    http://fridholm.net/2009/06/19/ayatollorna-skulle-jublat-over-ett-eget-fra/

  50. Åh, embryo, försök förstå lite teknik, juridik och konsekvenser. Jag vill inte påstå att fildelning av upphovsrättsskyddat material skulle vara något viktigt att kämpa för i sig själv (jag betalar gärna). Jämfört med vad som händer i Iran är det också en skitsak.

    Det jag belyste var att om vi skulle “skydda” sammhället totalt mot fildelning kommer vi även att förhindra anonyma proxies som de som nu hjälper iranierna att nå internet anonymt.

    Varför beskyller du andra för att blanda ihop saker. Jag ska titta i “livbåten” om du förklarar din påstådda koppling mellan upphovsrätt och yttrandefrihet.

  51. embryo:Karl-Erik Tallmo: Says: June 20, 2009 at 2:34 pm

    “Iranexemplet är avgörande; den visar hur snett piraterna har hamnat”

    Hela det inlägget från denna upphovsrättsmaximerare var skrämmande belysande. En blandning av första klassens newspeak och icke-seriositet.

    Nåja, läsarna har ju tack och lov möjligheten att själva läsa igenom de olika inläggen i denna tråd för att själva bilda sig en uppfattning om de olika argumenten som framförs.

    /Erik S

  52. @Embryo:

    Vad finns det egentligen för anledning för dig att föra en diskussion på flera bloggar om du nu tycker att det är besvärligt?

    Du får ju mothugg hos Fridholm så varför inte hålla dig där? Vill du annars föra en uppriktig diskussion så var vänlig och ta även med de motargument som du fått där. Annars kan man lätt misstänka att du försöker slinka förbi de andra synpunkter som finns där. Även om du pliktskyldigast? har med en länk dit här.

    Du blandar ihop flera begrepp vilket redogörs för där. Att ta upp precis samma diskussion även här men utan att redogöra för de andra synpunterna rör bara till det. Jag vill inte klippa och klistra åsikter utan hänvisar till “Livbåten”.

    Länken igen:
    http://fridholm.net/2009/06/19/ayatollorna-skulle-jublat-over-ett-eget-fra/

  53. Hans J:

    Nej jag slinker inte förbi nånting. Kampen för att vi ska behålla en stark och stabil upphovsrätt sker lika gott här som där som på andra ställen på nätet och utanför.

  54. Erik Sundvall:

    “Åh, embryo, försök förstå lite teknik, juridik och konsekvenser.”

    Yep. Det gör jag alltmer. Och ju mer jag förstår av teknik (juridiken kring upphovsrätten har jag hyggligt klar för mig), desto mer övertygad blir jag att vi upphovsmän behöver en stark upphovsrätt för att skydda oss i detta teknikens harmageddon och/eller lustgård. Särskilt de helt skyddslösa upphovsmän i Iran som hyser andra åsikter än regimens.

  55. Istället för att längre ens försöka bemöta sakargument har ’embryo’ nu gått över till den ytterst absurda argumentationslinjen att han kämpar för yttrandefrihet i Iran, genom att maximera upphovsrättslagarna, medan däremot de som realiteten hjälper till inom detta område i Iran angrips av embryo

    (t ex angrips The Pirate Bay och Piratpartiet, som hjälper till genom att sätta upp Tor-noder så att folk i Iran kan kommunicera skyddat)

    Denna koppling mellan att repressiv lagstiftning avseende upphovsrättsintrång och att detta skulle hjälpa ett förtryckt folk med yttrandefrihet är, tja, hur ska jag uttrycka mig… embryos egen lilla uppfinning.

    Nåja, detta med att glida undan eller enkelt strunta i sakfrågor och andras argument är rätt vanligt bland politiker och lobbyister eller deras wannabe’s: “Tala om det du vill tala om, oavsett vilken fråga journalisten ställer”. Detta politikertrick fungerar dock inte alls på Internet i bloggdiskussioner, då var och en lätt kan läsa hela tråden/diskussionen.

    /Erik S

  56. Erik S:

    Du skriver det ju själv. Var och en kan läsa hela diskussionen.

    Kan nätet hjälpa loss rösterna ur ett förtryckt Iran är det ju det bästa som kan ske. Jag lovordar att nätet återigen kan visa sin potential som hjälp åt röster – och de människor som bär dem – som behöver bli fria (jag hoppas vid alla gudar som inte finns dock att informationen behandlas med största varsamhet, så att den inte slår tillbaks på dem som nu behöver värnas i Iran; läget hårdnar). Nu gäller det att skilja propaganda från sanna röster med äkta upphov: och nätbefolkningen sätts på verkliga prov.

    Det sorgliga är att samma starka frihetskraft drar med sig kopplet av illegala fildelare och den nätmobb som trakasserat upphovsmän och spridit deras verk utan lov; i mobbens närhet rör sej också en trupp ideologer vars enda idé är att ALLT ska vara fritt alltid, utan vare sig hänsyn gentemot upphovsrätt eller vad berörda parter vill eller anser om saken. Ett slags offentlighetsdyrkan som leder rakt in i en återvändsgränd.

    För att ta till gammeljargong ur piratleden: Gör om, gör rätt. Retirera från den ståndpunkt som attackerar upphovsmännen.

    För mig är det självklart att mitt skrivna ord är mitt och att ett försvar av det tillhör yttrandefrihetens fundamenta. Fråga vilken poet som helst som har hamnat i klammeri med sin stat, sin nation. Eller fråga och fråga; många av dem är döda. En Lorca. En Brodsky.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Federico_Garc%C3%ADa_Lorca

    http://en.wikipedia.org/wiki/Joseph_Brodsky

    Det är för dem jag talar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s