Det digitala skräckväldet i Hull

Andrea Robinson bor i staden Hull i nordöstra England. En dag fick hon ett brev från sin internetleverantör, som hävdade att hon olagligt hade ladat hem filmen Terminator Salvation. När hon ringde för att få en förklaring ombads hon komma till internetleverantörens kontor. Väl på plats fick hon ett papper som hon skulle skriva på.

Det hon skulle sätta sin namnteckning under var ett erkännande. Mot att hon medgav den olagliga nedladdningen och lovade att inte göra om det kunde hon få tillbaka sin uppkoppling, som internetleverantören hade spärrat.

Andrea Robinson vägrade och gick därifrån. Hon har fortfarande ingen internetuppkoppling eftersom Karoo, som internetleverantören heter, är ensam aktör på den lokala marknaden.

Andrea Robinson är inte ensam. Flera före detta internetabonnenter i Hull har levt med internetförbud i åratal. Det finns inga juridiska krav på att Karoo ska agera polis, utan det är en roll som företaget har tagit på sig frivilligt. Det lokala monopolet ger dem en enorm makt över internetanvändarna, och den makten använder de till att bedriva privata, godtyckliga rättsprocesser. Inte för att tjäna pengar utan för att “ta ansvar”, som de själva uttrycker det.

Om vi jämför med IPRED-lagen så kräver den två rättsprocesser för att en internetanvändare ska straffas: Först en domstolsprocess som bedömer huruvida ett upphovsrättsintrång har skett. Sedan en civilrättslig process som avgör om en utpekad person är skadeståndsskyldig. Är du internetanvändare i Hull avgör Karoo på egen hand om ett intrång har begåtts, och dömer sedan själva ut straffet.

Det här visar inte bara att monopol är skadliga, och att invånarna i Hull har haft oturen att utsättas för en maktfullkomlig internetleverantör. Det som sker i Hull är precis vad upphovsrättsindustrin eftersträvar i resten av världen – internetleverantörer med ansvar för att pröva och döma sina egna kunder.

Vi ska vara glada att svenska operatörer ser det som sin uppgift att leverera internettillgång och inte att leka myndighetsutövare.

Advertisements

9 thoughts on “Det digitala skräckväldet i Hull

  1. Karl, ditt uppdrag är nu att skriva ut denna artikel (helst original med BBC logotyp) och leverera till Reinfelt.
    “this message will self destruct in 10 seconds”

    Allvarligt talat, man behöver ju inte direkt kolla på Naomi Wolf’s intervjuer för att bli paranoid i dagens Sverige (givet hon talar om Amerika, men ser du inte mönstret?)

  2. Även vi i Sverige (och övriga länder i Europa) kan hjälpa till:

    Vi ringer bara (med hjälp av Skype?) till operatören och frågar enkelt om det är sant att de stänger av sina användare på detta sättet. Man kan också fråga hur operatören får sin information: De kontrollerar väl inte själva vad användarna skickar och tar emot? De godtar väl inte vad någon annan bara påstår?

    Efter ett par tusen sådana samtal vilka ju tar minst ett par minuter styck så går även den största och tuffaste operatör ned på knäna… “Du är placerad i kö – du har plats åttatusenfemhundratolv”? :-)

    Missa inte helelr att ladda ned de största PDF:erna som operatören har på sin hemsida. Ett par tusen nedladdningar så går även “hemsidan” på knäna…

    “Civil olydnad”?

  3. “Om vi jämför med IPRED-lagen så kräver den två rättsprocesser för att en internetanvändare ska straffas: Först en domstolsprocess som bedömer huruvida ett upphovsrättsintrång har skett. Sedan en civilrättslig process som avgör om en utpekad person är skadeståndsskyldig.”
    Nja, domstolsprocessen är i andra länder som infört IPRED1 mest en stämpelprocedur utan rättssäkerhet (det är inte otroligt att praxis etableras så att det blir så i Sverige också), och den civilrättsliga processen inträffar bara om en person vågar trotsa upphovsrättsindustrin, och med tanke på teknik(o)kunnigheten i svenska domstolar är det inte säkert att alla vågar det utan betalar bara ett par tusen för att få det överstökat.

  4. Ingen kan väl rimligen våga gå upp i ett civil mål ang IPRED efter vad piratebay rättegången avslöjade om den svenska domarkåren. Chansen att få en rättvis dom i ett Immaterialrätts mål i Sverige borde vara noll.

  5. “Hoffa Says:
    July 25, 2009 at 6:35 pm | Reply

    Ingen kan väl rimligen våga gå upp i ett civil mål ang IPRED efter vad piratebay rättegången avslöjade om den svenska domarkåren. Chansen att få en rättvis dom i ett Immaterialrätts mål i Sverige borde vara noll.”

    Sant, i vanliga brottsutredningar har den anklagade en chans att bli friad men inte i ipred. I en vanlig utredning krävs det även starka bevis. Har faktiskt aldrig sett någon frias i ett fildelnings mål vilket jag tycker är märkligt då man knappt kan dömas för mord i Sverige.

  6. “Robert Andersson: Laser är måhända en distributionsmetod men fungerar dessvärre bara vid perfekt väderlek. Dimma eller rök ställer till det ordentligt störningsmässigt! Har jag läst nånstans och kanske är värt ett obs.

  7. @cnab:

    Laser finns i olika frekvensområden. Det är riktigt att laser i synligt ljus i stort stoppas av moln, dis och regn men vi kan tänka oss laser i infrarött ljus som är mindre känsligt. Därefter kan vi tänka oss “maser” alltså microvågor…

    Vi kan tänka oss länkar där vi använder vanliga paraboler men riktade mot varandra. Det finns massor av sätt:

    Länkade trådlösa routrar där en dator har två trådlösa LAN med riktantenner i olika riktningar. Den ena kan vara en microvåglänk…

    Något behöver göras…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s