Moderat jämställdhetsdebatt – en ny omgång

Med jämna mellanrum återkommer inom moderaterna debatten om jämställdhet och kvotering. Det ena lägret anser att samhället är ojämställt till dess att vi får en jämn könsfördelning i alla yrkesgrupper och styrelser. Det andra lägret anser att kompetensen ska avgöra vid varje enskild tillsättning, oavsett hur könsfördelningen blir. Utfallet är acceptabelt så länge alla individer gör ett fritt val och behandlas lika.

SvD Brännpunkt driver två moderata riksdagsledamöter uppfattningen att vi ska sträva efter ett 50/50-samhälle där könsfördelningen är jämn inom varje styrelse och varje yrkeskategori. Varje avvikelse från mönstret – för många manliga brandmän eller för många kvinnliga sjuksköterskor – betraktas som uttryck för bristande jämställdhet.

Lidingömoderaten Paul Lindqvist tycker det är olyckligt att moderater köper den radikalfeministiska världsåskådningen, och betonar att det är möjligheten till fria livsval som ska stå i centrum. Inte statistiken.

Frågan vi ska ställa oss är inte om de båda excelstaplarna är lika höga, utan om det finns hinder som gör att vissa kategorier av människor blir underrepresenterade.

Anta att det finns lika många kvinnliga som manliga villiga kandidater till en styrelse, och att kompetensen är jämnt fördelad mellan de båda grupperna. Då tyder en sned könsfördelning i styrelsen på att det finns ett problem. Men verkligheten är sällan så enkel. Det är svårt att objektivt mäta kompetens, och preferenser är vanligtvis ojämnt fördelade mellan olika grupper.

Om det faktiskt finns fler män som vill bli brandmän och fler kvinnor som vill bli sjuksköterskor, ska vi acceptera det eller ska vi även betrakta preferensskillnader som ett uttryck för dålig jämställdhet? Kanske, beroende på vilken sorts preferenser det handlar om. Det kan ju vara så att en man väljer bort sjuksköterskeyrket av fri vilja, inte för att han föredrar en annan typ av arbete utan för att vi lever i en kultur där män inte förväntas bli sjuksköterskor.

Om vi vill ha de mest kompetenta yrkeskårerna bör vi minska samhällets förväntningar på att medlemmar av en viss yrkesgrupp också tillhör ett visst kön. På så vis breddas rekryteringsbasen. I första hand ska det ske genom information. Alla ska veta vilka alternativa vägar som finns att gå.

Viss positiv särbehandling av det underrepresenterade könet kan vara ett verktyg för att bryta onda cirklar. Om alla brandmän är män kan det – korrekt eller felaktigt – tolkas som att kvinnor inte är välkomna. Då blir det bara män som söker sig dit även fortsättningsvis.

Målet behöver inte vara en jämn könsfördelning, men det är bra om det finns tillräckligt många representanter av vardera könet för att det inte ska uppfattas som konstigt att just en man eller just en kvinna söker ett jobb eller en styrelseplats.

I näringslivet ska dock kontraktsfrihet gälla. Om jag startar ett företag är det jag själv och inte staten som ska bestämma vilka anställningskontrakt jag skriver under. Om staten överhuvud taget ska ta sig an jämställdheten i det privata näringslivet bör det ske med stor försiktighet – till exempel genom att erbjuda incitament som är frivilliga att utnyttja.

2 thoughts on “Moderat jämställdhetsdebatt – en ny omgång

  1. Vackert skrivet… men din regering visar ju vägen med de nya reglerna för AP fonderna att de är beredda att ta en helt annan väg vad gäller statens inflytande över näringslivet. Nästa direktiv bliv väl att kvotera styrelsemedlemmar i företagen som AP fonderna kan påverka, och om inte (m) gör det så lär ju inte vänstern vara sena i att utnyttja dessa nya styrmedel.

    Jämställdheten är ju bara ytterligare ett område där framför allt moderaterna bestämt sig för att anamma vänsterns världsbild och göra den till sin. Nu är det mer lika utfall som gäller snarare än lika möjligheter. Blir ju inte ens förvånad längre.

    (m) gör ju så här för att de tror att de gamla väljarna inte har någonstans att ta vägen… jag provligger soffan nu och den är faktiskt ganska bekväm ;-)

  2. Utfallsjämlikheten genomsyrar många lager av samhället – skolan, där extra duktiga barn blir tillsagda att rulla tummarna istället för att få nya spännande uppgifter; könsdebatten, och lönediskussioner, där utbildning och risktagande viftas bort i ivern att jämna till lönestaplarna.

    Ibland blir det extra lustigt. För ett tag sedan kunde jag följa ett fall då en manlig rektor sades upp till förmån för en kvinna – tyvärr hade man ingen kvinnlig kandidat, utan ville utlysa tjänsten för att hitta en. När hela personalen gjorde uppror fick den gamla rektorn stanna.

    I ett besök i England nyligen var det stor skandal att den nya headhuntade VD:n för krisdrabbade Royal Bank of Scotland skulle få en fet lönecheck. Notisen efter handlade om en fotbollsforward som skulle få nästan lika mycket för att flytta till engelska ligan – det var tydligen helt i sin ordning. Jag kunde inte låta bli att tänka att det luktade mer klasstänkande än rationellt grundad kritik…

    Sedan håller jag med Mikael om att det är lite väl mycket vänsterpopulism i många förslag. Jag förstår iden om att utgå ifrån folks verklighet, men man kanske inte behöver överge sin ideologiska kompass för det?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s