Google, turister, säkerhetskameror

Googles kamerabil har mött problem, igen. Nu är det den Schweiziska datainspektionen som säger att Google bryter mot de villkor som sattes upp när fototillståndet gavs.

Det märkliga i sammanhanget är att det överhuvud taget krävs tillstånd för att ta stillbilder av offentliga miljöer. Jag kan inte tänka mig att utländska turister i Schweiz tvingas visa upp en blankett för att få fotografera i landet, och risken att hamna på internet i bakgrunden av ett turistfoto torde vara större än risken att hamna på en bild i Google Street View. Att mot sin vilja få en bild av sig själv, sin bil eller sitt hus på internet är visserligen en begränsning av integriteten, men den är inte särskilt stor. Den begränsning av yttrandefriheten som ett fotoförbud skulle innebära vore betydligt värre. Och vi ska minnas att Google avindentifierar såväl människor som bilar genom att sudda ut delar av bilden.

Det som kan beskådas på gatan kan knappast anses strikt privat. Aktiviteter som vi vill hålla för oss själva ägnar vi oss lämpligen åt i slutna miljöer.

Skolelever är i allmänhet positiva till kameraövervakning i korridorerna för att bekämpa brott. Samma elever som avskyr FRA, IPRED och andra lagar som ökar övervakningen på internet. Videofilmning i en skola är mer problematisk än Googlebilen eftersom en uppsättning videokameror kan kartlägga beteenden, men det rör sig fortfarande om en allmän miljö och risken för att skolkameror avslöjar känslig information om privatlivet är liten. Eleverna tycks förstå distinktionen mellan att övervaka öppna miljöer och att övervaka privat kommunikation.

Det riktigt stora dilemmat uppstår när en så stor del av de offentliga miljöerna är kameraövervakade att det går att återskapa en komplett bild av vilka aktiviteter vi ägnar oss åt och vilka vi umgås med.

6 thoughts on “Google, turister, säkerhetskameror

  1. “Det märkliga i sammanhanget är att det överhuvud taget krävs tillstånd för att ta stillbilder av offentliga miljöer.”

    Nja, det märkliga är att det inte är märkligt. Du får inte fotografera hur som helst i Sverige heller om du vill lägga ut bilderna på Internet.

    http://www.bus.se/1516

  2. Vanliga turister får ta bilder. Även du får göra det ;-) Men om du tar en bild på mig och sedan använder den i kommersiellt syfte får du faktiskt INTE det, då krävs det en modellrelease där jag skriver på ett avtal och ger dig rätten att använda bilden på mig för ett bestämt syfte (lagen 1978:800 om namn och bild i reklam).

    Googles fotografering måste nog anses ha kommersiella syften ;-)

    Om jag tar en bild på någon och lägger ut på nätet UTAN kommersiellt syfte… ja då är vi i en zon som nog inte var aktuellt 1978…. Då kan det vara en fråga för PUL om personen är igenkännbar på bilden, men nu är jag ute på hal is.

  3. Pingback: Twitter Trackbacks for Google, turister, säkerhetskameror « Karl Sigfrid [sigfrid.wordpress.com] on Topsy.com

    • / Smart se4tt att anve4nda Facebook pe5! Alltid lika roligt att hitta bra exemepl pe5 hur man kan arbeta med sociala medier ff6r att skapa merve4rde e5t sina kunder/ge4ster

  4. Stycket nedan kopierar jag skamligt (ur minnet) från en kommentar jag läste för något år sedan om precis samma sak. Jag kommer inte ihåg vem som skrev den, inte heller på vilken blogg. Kommentatorn var gruvarbetare, ett yrke där de dagligen hanterar stora risker och faror. Någon kanske känner igen det och kan hitta igen kommentarstråden. Tar det lite fritt från minnet, så någon kopia är det egentligen inte:

    Övervaka gärna objekt, inte människor utan brottsmisstanke. Varför? Dels därför att övervakning är ett maktinstrument som kan användas för maktmissbruk och dels för att det sätter oskyldighetspresumtionen ur spel, den mest grundläggande byggstenen i vårt rättssystem. Jag är en gruvarbetare och som sådan hanterar jag dagligen stora mängder sprängämnen. Tror ni att vi bevakar sprängämnena? Givetvis, allt annat skulle vara ansvarslöst. Bevakar vi de anställda som handhar dem? Självklart inte! Anledningen är mycket enkel. Antingen litar vi på de anställda eller så gör vi det inte. Om vi skulle bevaka de anställda, så betyder det att vi inte riktigt litar på dem. Hur skall man överhuvudtaget kunna bedriva en verksamhet som innefattar sprängämnen med personal man inte litar på? Tänk själv om du var sprängarbas och hade någon under dig du inte betror att hantera sprängämnen.. Det finns bara inte på kartan! Finns bara två lösningar, byt ut den anställde till någon du kan lita på, eller upphör med verksamheten. Jo, det finns ett till möjligt scenario och det är att du själv som chef är paranoid och det är du som måste bytas ut för att inte verksamheten skall avstanna. Så.. bevaka gärna dynamitförrådet, inte de som arbetar med dynamiten. Bevaka objekt om det kan motiveras, inte subjekt eller för att tillfredställa folks känslor eller farhågor. Farhågor är nämligen fantasier, mardrömmar är inte mer sanna än vad goda drömmar är.

    Sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer av den där kommentaren och vill bara fylla på med de rent psykologiska aspekterna. Ökad övervakning leder inte till ökad trygghet, inte ens upplevd sådan mer än temporärt. Övervakning är en ond spiral. Vi lär oss inte hantera risker genom att unvika dem, det kallas av psykologer för ett undvikandebeteende. Ju tryggare vi är desto löjligare saker känner vi otrygghet inför, eftersom vi i alt högre grad inte lär oss att hantera livet, och ju mer osäkerhet vi upplever desto mer trygghet ropar vi efter. Överkning föder bara nya rop på utökad övervakning. Vi har England som bevis, inte fasen känner de sig tryggare idag än för 30 år sedan, tvärt om. Detta trots att de levde med IRA-terrorism för 30 år sedan och att England idag är sjukt övervakat. Britterna är idag långt mer övervakade än vad någon öststats-regim någonsin mäktade med på sin tid.

    Rent socialpsykologiskt kommer människor att börja bete sig som de blir behandlade. Respekt och förtroende handlar om ömsesidighet. Ingen av oss kommer att bete oss respektfullt inför den som behandlar oss respektlöst. Har vi gäster på besök som sover över så spionerar vi inte på dem genom nyckelhålet till gästrummet, blir vi påkomna är den vänskapsrelationen över. Samma skada sker mellan staten och medborgaren om staten gör samma sak. Vi kan alla få det bekräftat av invandrare från forna öst-stater. Det var en fjäder i hatten att kunna mygla och lura staten. Detta är vad vi ytterst lär våra ungdomar ju mer övervakning vi inför på våra skolor. Vi börjar bete oss som vi blir behandlade. Skolan uppvisar faktiskt bristande ansvar när de använder övervakning istället för pedagogik och närvarande vuxna som innebär en reell säkerhet istället för en imaginär. Eleverna hör också argumenten om bristande resurser och ser hur närvarande vuxna byts ut mot kameror, ytterst få av eleverna förstår dock hur de påverkas av det, få av lärarna också för den delen.

    När våra barn är små, kräver de ständig övervakning, ständig. Men allt eftersom de blir äldre ger vi dem mer frihet, detta för att inte infantilisera dem och ge dem chansen att kunna utvecklas till fungerande vuxna. Var någonstans går kopplingen mellan övervakning och frihet förlorad när vi börjar tala om vuxna människors beslut?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s