Stockholmsprogrammet – det man ser och det man inte ser

I går kom det svenska EU-ordförandeskapets utkast till Stockholmsprogram. Efter att snabbt ha skummat dokumentet konstaterar jag att kommissionens förslag om blockering av webbplatser inte finns med. Det betyder inte att risken för censur på nätet är borta, men det betyder att EU i nuläget knappast kommer att slå fast ambitionen att använda statlig blockering som ett verktyg i brottsbekämpningen.

Jag är övertygad om att den internetpolitiska debatt som förs och som har förts är en viktig anledning till att justitiedepartementet har strukit förslaget. Men vad som inte skrivs in i ett dokument skapar ingen dramatik. Lika lite som det blev några reaktioner på att Renforsutredningens förslag om att stänga av fildelare skrotades.

Det blir ett enormt tryck från nätaktivister när formella förslag väl har lagts fram, men sällan särskilt mycket aktivitet i de stadier av processen som föregår de reella besluten. Och när besluten faller ut väl i ett tidigt skede noteras detta inte överhuvud taget. Kanske är det här en delförklaring till den vanliga uppfattningen om att allting går i fel riktning.

12 thoughts on “Stockholmsprogrammet – det man ser och det man inte ser

  1. Quite right, Karl!

    Rest assured that I from now on will blow a short but elaborate salute on my trumpet, at sundown of every day our peoples elected decide NOT to instigate inconceivably stupid laws that are potentially dangerous to our democracy.

  2. Jag är ledsen, Karl, men allt du skriver nu verkar efter FRA-omröstningen bara som tomma ord. Vad fick dig att ändra dig om FRA? Vad fick dig att anse att FRA-lagen var värd att förlora många medborgarrättsaktivisters förstående?

  3. Karl, din “logiska” analys haltar. Om alla tänker ta två kliv åt fel håll, men hejdar sig efter ett kliv. Då går ALLT åt fel håll, om än något långsammare. Tråkigt nog: din trovärdighet har fått sig en avsevärd törn i dessa frågor.

    Molle, dude, jag tror dessvärre att du får spindelväv [cobweb] på trumpeten!

    Calandrella, agree 100%, vi är väldigt många som är väldigt besvikna.

  4. @Mollemand, you say that it would be absurd to celebrate every bad decision that isn’t made. I can agree, but that’s not the full picture. There was a very strong positive reaction when one MP voted against the first version of the FRA law last year, even though all she did was NOT supporting an intrusive law. The difference between this and the proposal to block web sites is that no drama had been built up around the issue of blocking. And the lack of drama has to do with the fact that the idea of web-site blocking was removed in an early stage of the process.

  5. @calandrella och väderkvarnen,

    Jag förstår inte påståendet om att jag skulle ha ändrat mig. Jag hade, liksom flera andra, stora problem med den version av FRA-lagen som beslutades våren 2008. Det gäller fortfarande.

    Hösten 2008 förhandlade vi inom alliansen och kom överens om att genomföra ett antal begränsningar, både av FRA:s spaningsmöjligheter och av andra myndigheters möjligheter att beställa spaningsuppdrag. Det vi fattade beslut om för någon vecka sedan var att genomföra överenskommelsen. Att jag accepterade kompromissen klargjordes för över ett år sedan. Det kunde knappast nu ha kommit som en överraskning för någon.

    Logiskt finns det ingen motsättning mellan att förkasta FRA 1.0/1.1 men att samtidigt acceptera FRA 2.0/2.1.

    Det paket som vi nu röstade igenom bestod av två delar. Dels en begränsning av signalspaningen och dels ett nej till oppositionens krav på att göra om processen.

    En enad opposition hade som utgångspunkt att det ska spanas i kabel och att fler myndigheter ska ha möjlighet att beställa spaningsuppdrag. Skulle oppositionspartierna få chansen att göra om processen ser jag inte hur de skulle kunna nå sina mål om utökad signalspaning samtidigt som integritetsskyddet stärks.

    Det är lite märkligt att de som utropar “Riv upp, gör om, gör rätt” nu förbehållslöst verkar stödja linjen “riv upp, gör om, övervaka mer”.

  6. @karlsigfrid

    “En enad opposition hade som utgångspunkt att det ska spanas i kabel och att fler myndigheter ska ha möjlighet att beställa spaningsuppdrag.”

    Spännande att följa frågan efter ett eventuellt maktskifte valet 2010.

    I riksdagsdebatten stod det helt klart att Lars Rahm(MP) och Kalle Larsson(V) var överkörda av respektive riksdagsgrupp.

  7. “Logiskt finns det ingen motsättning mellan att förkasta FRA 1.0/1.1 men att samtidigt acceptera FRA 2.0/2.1.”
    Jodå. Inga betyande förbättringar rörande kombabiliteten med FN:s deklaration över mänskliga rättigheter har gjort; kablarna kopplas fortfarande in till staten. Vilken filtrering som sker *efter* att kablarna kopplats in spelar ingen större roll; brevhemligheten är redan uppriven, och den godtyckliga privatlivsinskränkningen (som rent konkret är vad som kränker FN:s deklaration över mänskliga rättigheter) har redan gjorts.

  8. Låt mig formulera det så här:

    Delar av myndigheterna och regeringen kämpar sig blodiga för att få igenom FRA-lagen utan debatt. Det blir en vilandeförklaring 2007. Sedan skall det hela tas “innan grönbetet”, sista dagen innan semestern. En vecka innan detta vaknar Sverige. Stort hallå, Reinfeldt säger “det är nog bäst för alla att debatten lägger sig”. Av ALLA de som röstar i frågan (vissa kvittar ut sig istället…) är det EN person som vågar stå för det hennes parti säger sig stå för, nämligen individens frihet. Alla andra röstande viker sig för regeringen (skall jag säga regimen istället numera?). Den modiga riksdagsledamoten blir mycket uppburen, en hjältinna.

    Det var då.

    Idag vet vi att politikerna inte alls är intresserade. Sommaren 2008 fanns hoppet om att det hela var ett missförstånd. Vi skrev våra fingrar blodiga med emails för att få en reaktion, hoppas kunna upplysa någon SÅ ATT DE INTE LÅTER FRA-LAGEN HÄNDA. Vi utgick från att våra riksdagsledamöter kanske var vilseledda, men ingen ville ändå avskaffa de mänskliga rättigheterna, bryta mot grundlagen, och avskaffa det demokratiska samhället. Nu vet vi bättre. Riksdagsledamöterna sitter där de sitter för att de varit exceptionellt lojala mot sina respektive partiledningar. Den som varit mest rebellisk av alla röstar mot sitt parti i 7% av fallen, dvs en omröstning av 14. När allt kommer till kritan, handlar besluten i riksdagen i första hand om vad partiledningen vill, i andra hand om vad som kan slå tillbaka på en själv, och inte förrän LÅNGT senare kommer överväganden om vad man står för eller vad ens parti lovat i valrörelsen. Svaret på den eviga frågan “okunskap eller ondska” är ett entydigt ondska. Eller kanske både och. Vi har nämligen dessutom lärt oss att våra politiker medvetet håller sig okunniga om det de beslutar om för att kunna åberopa okunskap om konsekvenserna av fattade beslut visar sig vara vedervärdiga.

    Vilket för oss till FRA-lagen. Det våra politiker gjort är att låta en myndighet som är så hemlig att man inte ens kan uttala sig om deras prioriteringar eller arbetsmetoder i en utredning om deras framtid som gjordes 2003, få fullständig, obegränsad rätt att avlyssna all kommunikation i Sverige utom brev. Det handlar inte, som media säger, om email. Det handlar om telefonsamtal, SMS, mobilsamtal, fax, och vilka internetsidor vi tittar på och vad vi gör där. Ingen fungerande insyn finns, mannen som skulle sköta hela insynsbiten, Anders Björck, sade upp sig. FRA kan alltså utan att bekymra sig avlyssna alla våra samtal, lagra ned det så mycket de vill, för att sedan, när man behöver skit att utpressa folk med, kunna gå tillbaka och leta. De kan sälja informationen till vem de vill, och ingen i Sveriges statsmakt kommer någonsin få veta vem eller till vilket pris. De kan genom att sälja rätt information till rätt politiker i rätt tid vinna val åt dem, alltid mot något i utbyte som främjar FRA. Och självklart kan man inte avskaffa dem när de väl fått en sådan lag av staten, de har nämligen blivit staten.

    Alltså, tack vare ert beslut att behålla FRA-lagen mot diverse fullständigt meningslösa omslagspapper, kommer vi svenskar att få se fram emot ett fullständigt nedmonterande av rättsstat, demokrati och öppenheten i samhället. Om du inte tror att omslagspappren är meningslösa, så gör det många andra kommer göra: Se hur många som faktiskt får ut sina data från FRA på begäran. Att du säger att du “tror mer på lagen nu” är bara ett löjligt försök att låtsas vara okunnig. Du vet precis vad ditt agerande medfört.

    Detta var det samhälle NI gav åt oss att leva i och åt våra barn att växa upp i. Skyll inte på någon annan när ni undrar varför ett tidigare väletablerat politikerförakt nu istället har blivit ett politikerhat.

  9. Hello There. I found your blog the usage of msn. That is a really
    smartly written article. I will make sure to bookmark it and return to learn extra of your helpful info.

    Thank you for the post. I will definitely return.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s